Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRIGEN OCH BELÄGRINGARNA.
240
skedde det tvenne gånger. Första gången inträffade det i januari
1555. Då kommo nämligen ryssarne till staden, utanför hvilken de
stodo i trenne dygn. Men sedan de gjort några misslyckade
anfall, begåfvo de sig ut på isen vid Bevonhäntä för att rådslå
sinsemellan. Därvid brast isen under dem och alla sägas
ömke-ligen hafva drunknat1). Stadens mästerman fick sedan i uppdrag
att dragga upp liken ur slottets fiskevatten och Gustaf, som
hört att där bekommits en mängd sköna harnesk, befallde att
dessa skulle sändas till honom, „på det vi måtte få se hvad
rustning samma sällskap, som således kommo om halsen, haft
hafva" 2).
Året därpå återkom fienden. Den svenska dagvakten, 500
man stark, som fattat posto på en slät äng en half mil från
staden och oförsiktigt inlåtit sig i ojämn strid, en mot tio, med
den ryska förtruppen, måste vika och drefs tillbaka till staden.
Fienden, som förföljde hack i häl, hade så när i samma vefva
angripit staden, om ej i rättan tid några grofva kanoner från
slottet öppnat eld och drifvit honom tillbaka. Den 21 januari
inträffade den ryska hufvudhären och slog läger på höjderna
söderom Pantsarlaks. Åt Gustaf hade berättats att de voro „halft
annat hundrade tusende man", bland dem 2,000 „rörskyttar" och
lika många tatarer, under anförande af deras unge kan. I själfva
verket torde deras antal dock icke öfverstigit 50,000 man med
15 à 16 kanoner.
I staden rådde oro och bekymmer. Under vintern hade
därstädes grasserat svår pest och bortryckt 700 à 800 krigare.
Bland farsotens offer var ock Johan Månsson (Natt och Dag),
hvilken jämte Jöran Eriksson (Gyllenstierna) af Gustaf utsetts
’) På denna händelse syftar hertig Johans hofskald Henrieus Mollerus, då
han i sin till hertigens bröllop 1562 författade dikt, på tal om den finske björnen i
hertigdömet» vapen, säger:
Quid valeat, quidque pugnet atrox, quo fulininct ense
Tensisti valida Mosce repulse luanu.
Gum premeres acri Finlandiea rura cohortc,
Atque viburgiacos Marte furen te läres.
Tunc tibi non tantuin colaphos inflixit at röres.
Ut gravidum gereres ore tu men tf caput.
Sed quoque lætales immisit cnspide [Jagas,
Inque paludosas præcipitavit aquas.
’) F. S. A. 5447 ; 82. A. H. IX: 54.
IlelHgringea
1556.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
