- Project Runeberg -  Viborgs stads historia / Första bandet /
258

(1903-1906) [MARC] Author: Johan Wilhelm Ruuth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

258 VIBORGS BLOMSTRING UNDER MERKANTILSYSTEMETS TID.

största och bästa delen af de gamla kvarteren. Den senare
uppkom i södra delen af Vallen, utbredde sig snart trots vindens
motsatta riktning till trakten af Karj apor ten, och kastade sig
därifrån öfver mellanmuren till den egentliga staden — ja öfver
sundet änd«, bort till Siikaniemi. I det väldiga eldhafvet stod
endast domkyrkan länge oskadd, hvarför en hel hop människor
dit togo sin tillflykt. Men snart nådde elden, jagad af de
våldsamma stormhvirflarna, äfven dit. Drifna af skräck och under
outsäglig jämmer störtade människomassorna ut, och inom några
ögonblick förtärde de fräsande lågorna det åldriga templet från
grunden till taket, så att t. o. m. „grafstenarna och liken, som
funnos under kyrkan, började brinna". „Detta Guds ris och
straff hafver varit så hårdt, att man icke därom så skrifva kan"
— heter det i en samtida skildring af den fruktansvärda
händelsen. Hela staden var förändrad till en grushög, förutom åtta
små kojor ytterst’i Vallen vid Äyräpää bastion1).

Till en början voro stadsboarne så slagna af förskräckelse
och så nedstämda af de genom eldsvådorna lidna förlusterna, att
mången redan tänkte på att för alltid öfvergifva staden och
nedslå sina bopålar på annan ort. Men sedan regeringen, som redan
efter den tidigare branden förunnat invånarne sex års frihet
från stadsutskylderna2), efter den senare äfven befriat staden
från kontributionen och båtsmanspenningarna på behaglig tid3),
samt dessutom gifvit hvarjehanda förmåner åt såväl enskilda som
allmänna byggnadsföretag, repade man åter mod och började så
småningom att bygga sina hus på nytt. Så reste sig den ena
byggnaden efter den andra på sin gamla plats, allteftersom
käl-larhvalfven, som höjde sig ur gruset, utvisade deras förra lägen.
Åter klamrade sig den ena stugan efter den andra invid de
krokiga gatorna och de oregelbundna öppna platserna, alldeles som
i den gamla, goda tiden.

’) Äfven klostret, hvilketdera nämnes icke, samt några stenhus hade tämligen
oskadda genomgått katastrofen, äfvensom Karjaportsrundeln, hvilken dock
egentligen låg utom själfva staden. Se om dessa eldsvådor: Lagus: Ur Viborgs historia,
sid. 97—99.

’) Lagus: Ur Viborgs historia, sid. 97.

’) K. M:s bref "/»1629. Däremot afslogs "/, 1633 stadens anhållan att få
uppbära ett runstycke af hvart skatte-, och ’/i öre af hvart frälsehemman i hela
Finland — bi. a af orsak, att den gamla s. k. enöres hjälpen, som beviljats 1542,
redan kommit ur bruk.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:45:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/viborgs/1/0278.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free