Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266 VIBORGS BLOMSTRING UNDER MERKANTILSYSTEMETS TID.
så att han vid sitt afskedstagande 1651 „med godt samvete
kunde säga, att icke en sten på den andra lagd var förutan
hans pådrifvande". Huset var dock långt ifrån färdigt, då
följande år elden härjade detsamma1). Det bragtes dock
småningom åter i sådant skick, att magistraten åtminstone sedan
1658 där regelbundet kunde sammanträda. Dock var
byggnaden icke ens då färdig, utan stod ännu länge ofullbordad
— såsom Paul Moij beskrifver — „med sitt vederstyggliga
trätak och sina med tegelstenar fyllda fönster". 1672 måste
landshöfdingen åter påminna om dess fulländande och först efter det
1678 års brand öfvergått huset, bragtes det, sedan nya medel
upplånats, genom borgmästaren Lifmans bedrifvande i behörigt
skick2). Sådant det då efter tre decenniers ansträngningar
ändtligen presenterade sig fullfärdigt med sitt „stentak", sitt torn
och sin „öfriga zirath" måste det af allt att döma varit en
verklig prydnad för det dåtida Viborg.
Domkyrkan. Näst rådhuset erfordrade kyrkan efter branden 1628 den
mest omfattande nybyggnad, då den ju blifvit så förstörd, att
murarne voro nästan genombrända. Gustaf Adolf medgaf staden
rätt att öfver hela riket insamla bidrag till dess återställande.
Restaureringen bedrefs ock med kraft, och redan 1636 uppsattes
i kyrkan en ny orgel. Lyckligtvis berördes ej domkyrkan af
1652 års brand, och då den numera begåfvats med större
inkomster än förr, utstyrdes den ock med vida större prakt än
förut. Allt häntyder på att 1600-talet var den viborgska
domkyrkans glansperiod och att kyrkan aldrig förr eller senare
presenterat sig så storartad som då.
Med sitt götiska spetstak höjde den sig öfver de omgifvande
husen, ett monumentalt centrum för denna del af staden, hvilket
icke ens regulariteten vågat förgripa sig på. Då man genom
hufvudingången, som befann sig på västra gafveln närmare dess
södra hörn, inträdde i templet, hade man framför sig kyrkans
hufvudskepp med altaret i bakgrunden. Till vänster syntes bakom
’) Efter branden höll rådstugiirätten sina sammanträden i „källarestugan".
*) Landshöfdingen Wrede säger i ett bref till konungen "/3 1680, att Lifnian
på rådhusets „adjusterande icke ringa flit användt, så att han nu under stentak
bragt är oeh på det bästa med tom oeh slikt zirath oeh till stadens heder beprydd." —
Hvad angår inredningen må nämnas att hufvudtrappan låg åt torget oeh
att man, för att komma fram till rummen, hade att passera den s. k.
„rådstugu-gången", där afstraffning med ris ofta försiggick. Rådsturättens domsal var det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
