Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VALLEN.
281
kvarter med raka gator, stora tomter, kyrka och hospital, som
Johan m synes hafva tänkt sig. Yäl fanns det här och där i
Vallén en och annan bättre bebyggd gård, som innehades af någon
ståndsperson eller finsk köpman — ja där funnos t. o. m. stenhus,
åtminstone nämnes där 1679 ett sådant, som då egdes af Simon
Cajain. Också fanns där ett torg, tämligen stort, 190 alnar långt
och 176 alnar bredt, men ostenlagdt och dystert, emedan
stupstocken tronade i dess midt. I de bättre delarna af Vallen
bodde stadens flesta finska köpmän, kärnan af det finska
borgerskapet, hvarför ock beteckningen vallborgare under perioden var
så godt som liktydig med finsk borgare.
Men för öfrigt utgjorde stadsdelen en veritabel labyrint af
eländiga ruckel. Från början afsedd att bli en boplats för
Siika-niemi- och Pantsarlaksboarne, hvilka skulle tvingas att flytta dit
för att bo inom staden, hade deu, för så vidt dessa befallningar
alls åtlydts, befolkats af nämnda förstäders fattigaste borgare,
till hvilka sedan sällade sig det till staden strömmande
arbetsfolket och annat „löst parti". Sådant folk kunde naturligtvis
ej hålla sig med stora gårdar och byggnader. Det byggdes koja
vid koja, pörte vid pörte — föga bättre än medeltidens
„räfva-kulor". På ett område, som var mindre än stadens, räknades där
250 „byggda boställen" — ja enligt en annan kanhända något
öfverdrifven uppgift 300 gårdar, eller i det närmaste dubbelt
mera än hvad som dåförtiden fanns i gamla staden.
Väl var det afsedt att också Vallen skulle „reguleras", och
några åtgärder i den vägen synas ock hafva blifvit vidtagna —
gatorna rätades, kvarteren reglerades — men för öfrigt torde
man icke funnit skäl att röra i denna myrstack, utan sakerna
fingo där i hufvudsak bli vid det gamla. Otreflig därjämte i
följd af sitt sumpiga och gyttjiga läge gjorde den därför på alla
besökande ett mycket ofördelaktigt intryck. 1669 säger Paul
Moij, hvilken dock gärna öfverdrifver: „Vallen uti sig själf var ej
så illa anlagd, men invånarne låta den all gå i grund. Där
funnos hus, som i styggelighet öfverträffat allt hvad han sett
annorstädes i Viborg och där bodde allehanda gement slödder,
hvilka sig af dagsarbete föda". Erik Dahlberg, en trovärdigare
sagesman, fann 1681 „bemälda Vall bebodd endast af en hop
fattiga krasslare och uppfylld med små hyttor och all orenlighet",
men han tänkte sig att, om de burgna Siikaniemiboarne, hvilka
vid inträffande krig dock stodo inför fataliteten att nödgas bränna
sina hus, kunde förmås att flytta dit och dem förunnades någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
