Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282 VIBORGS BLOMSTRING UNDER MERKANTILSYSTEMETS TID.
frihet, då också denna stadsdel kände blifva med vackra stenhns
bebyggd så väl som själfva staden, „den nu med en god del
sådana bebyggd är". 1)
Sådan var staden med sina hufvuddelar, gamla staden och
Vallén, belägen inom själfva murarna.
Dessa, såväl Erik Axelssons gamla mur, hvilken åtskilde
gamla staden och nystaden, som ock det under föregående period
uppförda „hornverket" hade, sedan Viborg i afseende å
gränsförsvaret aflösts af Nöteborg och Nyenskans, lämnats att förfalla.
Haveman anser det ej mera mödan värdt att egna någon synnerlig
uppmärksamhet åt „dessa ruiner af torn, som vår tid ansett
öfverflödiga och nedslopat". Ett och annat stod dock kvar, de
flesta med instörtade tak och igengrusade skyttegluggar, ett
tillhåll för tornfalkar och andra himmelens fåglar, Rådstornet hade
blifvit klockstapel för finska kyrkan och dess granne, det stora
St. Andreastornet med sina minnen från Knut Posses dagar, nämnes
år 1700 såsom alldeles förfallet. Håkansportstornet begagnades
såsom fängelse, likaledes Karjaportstornet, hvilket förmedelst en
emellan tvenne murar gående gata var förbundet med det runda
tornet, där en vindbrygga ledde öfver den vattenfyllda vallgrafven
till landsvägen.
Men äfven de på 1500-talet uppförda vallarna härjades af
tidens tand och började här och hvar att vådligen remna och
rasa. På deras grönskande krön uppgräftade vallgummorna åt
sig kåltäppor; där betade getter och bökade svin i allsköns ro.
Den 7/4 1647 skickades väl stadsfogden att „ansäga alla dem,
som hade sina kål- och kryddgårdar på vallen här i staden att
de skulle så laga, att de strax efter påskhelgen afrifna och
bortskaffade blefve, emedan det kongl, krigskollegii dessein det
kräfver". 1659 gaf stadsmajoren soldaterna lof att slå ihjäl svinen,
som kommo på stadsvallen att böka. Men allt detta halp föga,
ty man betraktade de gamla vallarna, som kronan ej mera
vårdade sig om, såsom något slags commune bonum och
respekterade föga de glänsande metallkanonerna, som icke mera användes
till annat än salutering. Väl gjorde kronan*någon gång, när
krig stod för dörren, allvar af sina hotelser och skred till
reparationer: t. ex. 1666, då allmogen från länet uppbådades att
arbeta på vallarna, 1672 och 1676, då t. o. m. staden fick släppa
till 1,000 stockar för defensionsverket „enftr man visste sig ingen
Hist. Ark. X, 290—97.
Murarna och
rallaru.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
