Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
300 VIBORGS BLOMSTRING UNDER MERKANTILSYSTEMETS TID.
Hvad rättsskipningen i öfrigt beträffar, utfärdade magistraten
1634 en omständlig rättegångsordinans till förekommande af den
oskicklighet och vidlyftighet, parterna tillåtit sig inför rätta —
„därmed Gud den allerhögsta högeligen blifver förtörnad, efter
man hans gudomliga majestät såväl som vår laglige öfverhets
ordningar icke i bättre vördnad hållit". Parterna skulle härefter
inlägga skriftligen sina påståenden och, med undvikande af all
otillständighet, hålla sig till sak. Då det i den gamla lagen för
särskilda brott stadgade vitet af 40 ^ numera var så
obetydligt, „att det ej hade någon effekt", supplicerade magistraten,
sannolikt på 1680-talet att, „tills den nya lagen hunne blifva
färdig och vederbörligen autoriserad", få åsätta något högre viten
allt efter sakernas beskaffenhet1). Äfvenså anhöll den 1650 att
i de saker, där ingen klar lag finnes, få döma „efter samvete
och bästa konst", hvaröfver K. M. dock ej ville sig till någon
resolution utlåta. Då det ofta hände att missnöjde parter i
småsaker vädjade till hofrätten, åsamkande sålunda rätten, som skulle
inkomma med sitt svaromål, besvär och kostnader, resolverade
K. M. 1642 att appellation till hofrätten ej skulle tillåtas „med
mindre saksens kapital sig till 200 daler s. m. sträcker".
Däremot afslogs 1650 rättens begäran att utan remiss till hofrätten
få exekvera edsöresdomar.
Trots den utveckling rättsväsendet erhållit genom Åbo
hofrätts inrättande, led dock rättskipningen i Viborg ännu af många
brister. Särdeles klagades öfver dess långsamhet. Mål, som bort
kunna afgöras på två eller tre sessioner, räckte stundom ett helt
år2). Kämnärspreses Moderus plägade ofta „eitera" parterna
15 — ja 23 gånger, innan utslag gafs o. s. v.
Också det — efter de skriftliga inlagornas införande —
uppblomstrande advokatväsendet bidrog mycket att förlänga
processerna. Rättens tid öddes med inlämnande af den ena skriften
på den andra: på inlagan följde replikan, på replikan duplikan,
på duplikan triplikan, på triplikan kvadruplikan o. s. v. En af
’) Genom en förordning af 1653 hade ock drottning Kristina — för att
underrätterna, som dömde stricte efter de gamla lagarna, hvilka dock »praxis
forensis och särskilda kongl, resolutioner i mänga punkter ändrat, icke måtte i
deras myndighet aftaga», — stadgat nya böter för särskilda kriminella brott — intill
dess lagen skulle hinna öfversee. Dessa troligen förhöjda böter omsattes för den.
som ej kunde betala, till gatlopp och ris.
’) Lindhjelm till K. M. "/, 1692.
[-Rättsskipningen.-]
{+Rättsskipnin-
gen.+}
Advokaterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
