Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
301
de mest kände advokaterne i Viborg på 1600-talet, den
mång-pröfvade Vitas Casparus Besoldus, plägade dessutom plåga rätten
med latinska citat ur romerska och andra nationers juridiska
arbeten. Han uppträdde inför rätten med värja vid sidan och
advokatkappan på axeln, demonstrerande „Terentius om
kvinnornas lättsinnighet" och »Virgilius om bondens enfald". En annan
„procureur" Kristian Sigfridsson fick engång af sin vederpart,
som trots all sin ordrikedom, förlorat sin sak, höra följande
sanning: då prokuratorerna höra penningar klinga eller röra sig,
då sköta de intet Orpheo, Amphione, Virgilio, de måge nu spela,
sjunga eller dikta så ljufligen de någonsin kunna; hvad skall
man mycket härom säga, där penningen talar, där måste den
vältalige Cicero tiga stilla" ’).
Domarne stödde sina utslag allt fortfarande på den gamla
stadslagen, stundom ock på andra ända från medeltiden
härrörande lagar och förordningar. 1639 fälldes en tjuf efter 42
flocken i manhälgesbalken af Upplandslagen2); 1678 dömdes en
person för injurier på grund af Karl Knutssons försvarelsebref
för Viborgs stad af år 1449 3) o. s. v. Särdeles förekom det
ännu i periodens början att missdådare dömdes att stupas vid
kåken eller att lösa sin näsa, sina öron eller sin tunga och
sedan förvisas från staden. 1624 dömdes den gamle bråkmakaren
Olof "Wolter, som en gång förut blifvit förvisad från staden vid hot
af öronens förlust, om han återvände, att för öfverfall på
kyrkoherden „slå sig på munnen, efter han intet orkade bötom, och
sedan vika staden; kommer han oftare igen, skall han blifva
halshuggen" 4). 1630 dömdes en person att „lösa sitt lif ur
ringen med en fläsksida"5). Vid afdömandet af gröfre förbrytelser
grundades utslagen till yttermera kraft och verkan på Guds lag.
1623 dömdes en prästman för dråp enligt 1 Moseb. 9 kap. att
„gifva lif för lif"6); 1636 en löjtnant för samma brott till lika
straff enligt 1 Moseb. 9 kap. (5 vers och 2 Moseb. 21 kap. 12 vers;
1649 en bonde för slagsmål efter Exodus 18 kap. 18 och 19
’) R. p. "/, 166(5 och "/„ 1667.
*) K. p. "/» 1039.
*) R. p. ’/. 1678.
4> R. p. ’/o 1624.
’) R. p. V, 1630.
") R. p. ’•/, 1623.
Lagsr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
