- Project Runeberg -  Viborgs stads historia / Första bandet /
333

(1903-1906) [MARC] Author: Johan Wilhelm Ruuth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HANDELNS UPPBLOMSTRING. TJÄRHANDELN. » HISPANIA-FARTEN ». 333

Också handeln med salt, den viktigaste importvaran, gjorde
stora framsteg. I Gustaf Vasas tid hade man ansett det som
ett jätteframsteg, då Viborg först började idka direkt handel på
Holland och Västersjön. Nu var detta redan en öfvervunnen
ståndpunkt, och man tog djärft ett nytt steg framåt på
segla-tionens stråt. Det bildade sig — såsom vi få se — särskilda
bolag med uppgift att öppna direkt trafik på Spanien, därifrån
saltet i första hand kunde fås ännu billigare än i Holland.
De stora fartygen: „Wapn von Wiborg" *) och „Sancte Peter" 2)
utrustades för den nya „Hispania-farten".

Spanien, Amerikas behärskarinna, hade ock att bjuda på en
alldeles ny handelsartikel, hvilken snart skulle inregistreras såsom
en af de allra viktigaste på 1600-talets importlistor, nämligen
tobaken. Konsumtionen af denna öfverflödsvara tilltog med
sådan snabbhet, att det redan i medlet på århundradet kunde
sägas, att alle man, unga och gamla, „voro på den alldeles
förstörtade". Dessutom förmedlade Viborg också till en del
importen af tobak till Ryssland, hvilket gjorde denna affärsgren ännu
mera lönande.

Tjärexporten äfvensom salt- och tobaksinförseln voro och
förblefvo den dåtida handelns viktigaste grenar. Men äfven
spannmålsutförseln vann en icke ringa betydelse, sedan det
bestämts, att allmogen från Kexholms län skulle erlägga sina
krono-räntor i Viborg, hvarigenom stadens köpmän sattes i tillfälle att
förmedla deras omsättning i penningar. Trävarurörelsen, ännu
oansenlig, höll dock på att småningom arbeta sig upp.
Terva-joki kronosåg arrenderades för borgerskapets räkning, hvarjämte
Peter Frese på 1660-talet var i beråd att för egen räkning
uppföra en sågkvarn vid Humaljoki. Däremot tillhörde numera
handeln med pälsverk och fisk, som varit medeltidens allt i allom,
ohjälpligen det förflutnas tid.

I allmänhet låg det i merkantilismens anda att införa en
sträng ordning i alla handelsfrågor, så att den ena ej skulle för-

’) Redare (1658): Peter och Hans Ruuth, Johan Vogel, Hans Schmidt,
Mårten Mums, Herman Harrius, Henrik Mensehever, Katarina Valleriansdotter och
Antoni Borehardt.

’) Redare (1657): Antoni Borehardt, som inköpt andra redares andelar, utom
Rotgert Platzmans, som däri ännu hade ’/u men också slutligen sålde den åt
Borehardt för 30 dukater. — Man företog sig ock att för västersjö-seglationens skull
bygga eller utrikesifrån köpa särskilda monterade skepp och anhöll af K. M. om
samma frihet för de sistnämnda som den inrikes byggda skepp åtnjöto.

Saltimporten
och
»Hispanin-farten».

Tobakshandeln.

öfriga
handöls-grenar.

>TjRrkvantu-met>.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:45:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/viborgs/1/0357.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free