- Project Runeberg -  Viborgs stads historia / Första bandet /
384

(1903-1906) [MARC] Author: Johan Wilhelm Ruuth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

:j70 viborgs blomstring under merkantilsystemets tid.

ler, hvilken hugnades med sådana förmåner, »att de andra ej
skola kunna sitt arbete högre sätta än skäligt är" *). 1657 åter
beskylldes tunnbindarne för att leverera ifrån sig tunnor, som
voro gjorda af färskt trä och så dåliga att de föllo sönder, när
solen lyste på dem. Ej under, om de främmande köpmännen
stundom, t. ex. 1630, måste föra med sig egna tunnbindare,
hvilka stadens mästare sedan fingo lof att taga i sin tjänst.

Dock vunno äfven flere handtverkare anseende för
skicklighet och drift. Murmästaren, mäster Akatius Grönberg fick 1672
det hedrande uppdraget att uppföra ett stenhus åt Lorentz Creutz
på Sarvlaks, glasmästaren Bertil Bertilsson på 1640-talet besatt
konsten att inbränna prydliga vapen i fönsterrutor. Guldsmeden
Groumelier utöfvade jämte sitt yrke äfven pärlfiskeri. Han
kallades pärleinspektor och hade sannolikt af myndigheterna blifvit
utsedd att taga vara på länets skatter i den vägen och
tillgodogöra sig handeln med dem. Allmogen plägade nämligen på
somliga orter uppsöka pärlor, »som voro nog sköna och af godt
vatten". Men då bönderna af vidskepelse vanligen hemlighöllo
sina fynd eller bortslumpade dem åt sina maimeser mot en god
förplägning af öl, brännvin och tobak, eller ock för vanpris sålde
dem åt ryssarne, hade landshöfdingen Lindhjelm vidtagit
åtgärder för pärlfiskets skyddande och sannolikt lämnat vården
därom åt Groumelier. — Såsom konstnärer kunde redan
betraktas konterfejarne: Jakob konterfejare på 1650-talet och Mårten
Mums på 1690-talet, af hvilkas hand väl de flesta af de många
i tidens bouppteckningar förekommande porträtt-taflorna härröra,
för att ej tala om målaren Valentin Betge, som införskrifven
1664, kunde »göra konstligt arbete och stryka på lärft".

Till handtverken räknades ock de accis underkastade
näringarna, nämligen tillverkningen och försäljningen af inhemska
drycker, äfvensom slakt och bageri. 1623 tillkännagafs för
borgerskapet förordningen om anställande af vissa bryggare,
krögare, köttmånglare, slaktare och bagare. Ingen skulle vidare få
brygga, slakta eller baka till försäljning, utom de som därtill
voro utsedda, ja, det bestämdes senare att för accisens bättre
öfvervakande ingen ens till husbehof finge brygga eller slakta
hemma, utan blott på de därtill bestämda allmänna
inrättningarna. Trenne prydliga bryggerier uppfördes, ett af Cröell

’) K. p. 27, 1057.

Framstående
handtverkare.
Plrlfisket.

De accis
underkastade nftrin-garna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:45:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/viborgs/1/0408.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free