- Project Runeberg -  Viborgs stads historia / Första bandet /
385

(1903-1906) [MARC] Author: Johan Wilhelm Ruuth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

de accis underkastade näringarna.

för stadens räkning 1), ett på Slottsholmen af ett bolag 2),
bestående af fem rådspersoner, och ett tredje af en privat person.
Också ett slakthus uppbyggdes, där all slakt skulle förrättas.
Särskildt skulle slaktarne slakta på bestämda »köttdagar" och
kl. 1 på dagen vara färdiga att föra köttet på vågen. Slutligen
skulle ock all bränvinsbränning verkställas hos rätta
brännvins-brännare. Sina bakugnar fingo borgarne behålla joch baka för
hembehof, dock ej till salu, men i stället skulle de erlägga s. k.
bakugnspenningar. Däremot skulle för den 1625 pålagda
kvarntullens skull alla handkvarnar föras till »kvarnhuset", där de
efter erlagd tull fingo begagnas.

Ingen bryggare, brännvinsbrännare eller slaktare fick sälja
i minut. Det var krögarnes och köttmånglarnes sak. Liksom
det fanns särskilda „krogar", skulle det ock finnas särskilda
„kött-bodar" 3). Staden uppförde själf sådana och hyrde sedan ut dem
för s. k. ståndpenningar åt slaktarne och köttmånglarne, hvilka
strängt förbjödos att sälja något i hemmen. Då det emellertid
ställde sig mycket svårt att noga åtskilja slakteriet och
kött-mångleriet, tillstaddes stundom slaktarne att sälja kött, dock på
villkor att sådant ej finge ske vare sig i slakthuset eller hemma,
utan i „de förordnade köttbodarna". Likaså förklarades „hökaren"
Joakim Zitting 1649 berättigad att också »uppehålla bryggeriet".

För öfrigt höllos alla dessa »ämbetsmän", såväl bryggare
och brännvinsbrännare, som slaktare, köttmånglare och bagare,
under sträng kontroll. Från accisstugan gingo acciskarlarna
ständigt ut på sina ströftåg. Ingen eld fick tändas under
brännvinspannan, innan accisen var erlagd, icke en droppe öl eller
brännvin fick föras på krogen, innan de »edsvurna ölprofvarne" och
»brännvinsvärderarne" smakat på brygden och bestämt priset
på varan 4), icke en köttbit föras från slakthuset, innan den

’) Synes hafva uppförte 1648.

") Brygghuset på Slottsholmen nämnes från 1 050. De fem bryggarne i rådet
voro: Lorens Mårtenason, Per Ruuth, Herman von Borgen, Mårten Winter och
Hans Schlegel.

") Den "/, 1686 resolverades, att slaktarne skola erlägga till staden årligen
6 d. k. m. för det de slaktarbodarna eller köttbodarna innehafva. Denna afgift
skulle erläggas med 6 mk i kvartalet. Köttmånglarordinansen omnämnes 1649
och 1687.

’) 1(549 kungjordes med trumslag, att iugen bryggare öl matte kannetals sälja.
1643 anklagades bryggaren Holtgref för det han sålt öl till 12 d. k. in., ehuru
värderingsmännen värderat det blott till 11 d. 1650 dömdes en brännvinsbrännare,
som sålt en kanna brännvin, förr än det blifvit pröfvadt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:45:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/viborgs/1/0409.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free