- Project Runeberg -  Viborgs stads historia / Första bandet /
397

(1903-1906) [MARC] Author: Johan Wilhelm Ruuth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stadens drätsel. dess inkomster. 897

högre än till 600 à 700 daler, oberäknadt den af magistraten
disponerade källarfriheten, som också den dåförtiden var vida
mindre än senare. Det var således icke synnerligen stora
penningar stadsstyrelsen hade att röra sig med på en tid, då det
likväl gällde att bringa staden upp till välmakt och anseende.
Också klagade borgmästare och råd i slutet af 1630-talet, att de
under femton år suttit så godt som utan någon lön, ty — sade
de — „när vi stadens nödvändiga betjäntepersoner till politiens
befordrande däraf lönt hafva, blifver för oss litet eller — uti
ödmjuk underdånighet så till sägandes — intet kvar, det oss på
sidlyktone synes vilja bringa på knecken".

I anledning häraf skyndade nu regeringen, som ville
befordra stadens flor och uppkomst, att förse den med nya
inkomster. De stora intrader och revenyer staden alltså hugnades med
utgingo emellertid samt och synnerligen i form af indirekt
beskattning af näringarna och följde därför dessas växlingar åt.
När dessa voro blomstrande, voro också stadens inkomster goda;
men när handel och vandel mot periodens slut aftogo, blef det
ock snart åter slut med de goda finanserna.

Främst blef handeln belagd med särskilda afgifter för
stadskassans räkning. Den viktigaste af alla var tolagen ’), som
uppbars enligt förordning af 20/3 1638 med 1 procent af alla från
utrikes ort inkommande och procent af alla dit utgående
varors värde. Sålänge handeln florerade kunde tolagen inbringa
1,500 à 2,000 d. s. m. årligen, men den nedgick till en
obetydlighet, så snart handeln, tack vare kompaniernas förmedling,
förvandlats så godt som blott och bart till inrikeshandel.
Förgäfves anhöll staden, för att på något sätt ersätta förlusten,
1672 att få gravera de varor, som ut- eller inskeppades, med
någon högre afgift, eller att få upptaga half tolag af allt inrikes
gående gods. Begeringen afslog dessa ansökningar och
reducerade slutligen 1680 hela tolagen under kronan.

I bredd med tolagen voro de öfriga af handeln och
sjöfarten härflytande intraderna jämförelsevis obetydliga: 1691 t. ex.
mätare- och packarepenningarna 3) 354 d., last-, remmare- och

’) Beträffande tolagens uppbörd hade Per Brahe "/, 1650 förordnat att
sjötullinspektören skulle meddela magistraten rullor öfver allt ut- och ingäende gods,
efter hvilka den sedan skulle uppbäras. — Efter tolagens indragning anhöll
magistraten ett par gånger om dess restitution, men förgäfves.

*) Uppburna enligt privilegium af 6/j 1630 med 1 öre för salttunnan och
privilegium af "/t 1635 med -1 öre för hvar läst. som mättes, samt enligt privilegium af

Inkomster af
handeln.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:45:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/viborgs/1/0423.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free