Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4:12 viborgs blomstring under merkantilsystemets tid.
hvardera 200 o. s. v. Den nya staten slutade allt inberäknadt också
den på en slutsumma af något öfver 3,000 d. s. m., men
utgjorde likväl, i anseende till penningens under tidernas lopp
sjunkna värde, en relativ reducering af resp. tjänstemäns
lönevillkor. Också uteblefvo icke klagosupplikerna. Rådmännen
besvärade sig genast — såsom förut nämnts — öfver att deras
löner nedsatts, oaktadt deras arbete i anseende till deras
minskade antal ansenligen ökats. Men det halp ej. Karl XI:s
sparsamma sinne var obevekligt.
Därjämte fastställdes, för införandet af en bättre kontroll
öfver stadens drätsel, att rådet icke mer finge verkställa någon
utbetalning, innan det därå förskaffat sig landshöfdingen
assig-nation, äfvensom att hvarje öfverskott, som, sedan de bestämda
årsutgifterna blifvit erlagda, möjligen kunde förefinnas i kassan,
skulle ställas till kronans disposition, medan däremot ett möjligt
minus skulle betäckas genom afdrag af borgmästare och råds löner.
Men trots allt ville ej debet och kredit gå ihop. 1698 hette
det åter, att ingen af betjänterna i staden kunde komma till
mer än hälften af sin lön, hvarför anhölls, att kronan skulle
ersätta dem af tidigare öfverskottet 1702, det sista året, för
hvilket räkenskaper finnas i behåll, utgjorde stadens inkomster
3,879 d. äfvensom utgifterna enligt stat 3,362 d.
Utom ofvannämnda i staten förutsedda utgifter hade
borgerskapet stundom tillfälliga sådana, hvilka bestredos medels extra
taxeringar. Sålunda utgingo t. ex. riksdagsmännens honorar
vanligen af särskilda för ändamålet verkställda taxeringar, hvarför
det också stundom hände, att den antogs till riksdagsrepresentant,
som åtog sig att resa för lägsta arvode. I regel gjorde dock en
riksdagsman anspråk på 600, 700 à 800 d. För öfrigt voro den
tidens stadsrepresentanter inga „smulgråtar" eller „krasslare",
utan gjorde anspråk på att blifva ordentligt honorerade för allt
det omak de på herredagarne hade „genom ens kropps
förslitande och kläders nötande, men mest genom slitande hufvudbråk
och nattvakor". Sekreteraren Javelinus begärde t. o. m. en gång
för en resa till Åbo, där han bevakat borgerskapets intresse mot
Cröell, icke mindre än 4,000 d. för fyra veckors vistelse.
Till kronan erlade staden: mantalspenningarna, hvilka, efter
24 öre för person, vanligen stego till omkring 800 å 1,000
daler, boskapspenningar eller den s. k. „lilla kontributionen", 121
daler, båtsmanspenningarna 800 daler, hvilka sedan 1682 utgingo
med 20 daler för hvarje af de 40 båtsmän, staden tidigare varit
Tillfälliga
utgifter.
Utlagor till
kronan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
