Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4:12 viborgs blomstring under merkantilsystemets tid.
Ej heller för fattig- eller hälsovården iklädde sig ännu
staden eller borgerskapet särskilda utgifter. Och likväl hade i
synnerhet en ordnad fattigvård nog varit af behofvet påkallad i
1600-talets Viborg. Det vimlade af tiggare, som stodo utanför
portarna och vid kyrkodörrarna, bedjande om allmosor. Då
någon förmögen stadsbo firade sin namns- eller födelsedag, var hans
hus från morgon bittida till afton sent hemsökt af bettlande
gratulanter, än krymplingar och „eländiga käringar", än sjungande
fattigdjäknar och andra, som ej gåfvo honom någon ro förr än
han skänkt dem en skärf af sitt öfverflöd. 1649 anhöll
magistraten — „efter en stor menighet fattiga i vår stad sig befinner
och stadsens förmögenhet ej räcker till att den uppehålla" — att
de fattigpenningar, som uppburos i fattigbössan vid tullen, skulle
få användas till stadens bästa. Men K. M. afslog denna
begäran, enär dessa medel voro bestämda för det amiralitetet
underlydande fattiga sjöfolket, och ansåg, att staden utan att besvära
kronan kunde sköta själf om sina fattiga. Ja — då staden
följande år medgafs rätt att under fyra års tid uppbära därstädes
fallande danaarf och högmålssakören, skedde det endast under
förutsättning, att där under tiden skulle inrättas barn- och tukthus.
Men magistraten ville ej för den sakens skull gå in på
vidlyftigheter, och frågan om de nya fattiganstalterna lades på
långbänken. I dess ställe förbjöd den 1664 strängeligen allt
tiggeri, utom för särskilda fall, med borgmästare och råds tillstånd ’).
Ja t. o. m. allmosors utdelande i hemmen förbjöds vid 10 d. s.
m. vite. Därest någon ville gifva sådana, skulle de sändas till
dem, som hade sig ombetrodt att fördela de kyrkofattigas medel.
Och sammaledes skulle göras med de bidrag, som i staden
hop-bragtes genom frivilliga insamlingar för fattigändamål. 1706
„samtyckte rätten" — heter det — „till att en kvinna, sedan
domprostens bifall erhållits, må antagas ibland de kyrkofattiga och
njuta äfven hvad som för dem i staden samlas". De fattiga
fördelades för öfrigt i kyrkofattiga och hospitalsfattiga; de förra
skulle erhålla sitt underhåll af kollektmedlen och andra bidrag,
de senare af hospitalets tillgångar.
Enligt 1687 års ämbetsfördelning för magistraten ålåg det
justitieborgmästaren — hvilken också hade att se till hvad för
folk, som i staden bodde, och med hvad näringsmedel en hvar
’) R. p. "/„ 1004.
Fattigvården.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
