Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hälsovården. stadsbarberarne.
409
Men sistnämnda löfte var lättare att gifva än att hålla.
Stadens ^privilegierade" barberare lågo i ständig fejd med „bönha~
aar" och „kvacksalvare". Kirchoff, som hade namn om sig att
„länge martera sina patienter med åderlåtande och annat slikt",
fick i sin f. d. gesäll Hans Grelsson en svår konkurrent, sedan
denne gjort en underkur på borgmästaren ßuuths hustru, hvilken
i 26 år lidit af en passion, som hvarken läkarne i Stockholm
eller „den berömde doktorn Hans Michel i Narva" — än mindre
Kirchoff förstått sig på. Kirchoff, som nu blef utan patienter,
klagade att han, allt sedan förföljelsen för Hans Grelssons skull
började, „var uti apoteket råkad i sådan skuld, att han sig
där-utur näppeligen krafsa kan". Han vore en utfattig man, och att
han byggt sig en liten hydda af sten må icke sticka folk i
ögonen och bringa någon att tro att han var rik. En hans
efterträdare Botin åter måste dela fältet med en regementsfältskär
Rugeröd, åt hvilken borgmästare och råd slutligen 1684
med-gåfvo rätt att kurera invärtes sjukdomar, dock på villkor att
han ej skulle befatta sig med sår eller åderlåtning. Botin gjorde
icke härefter, ehuru han eljest åtnjöt borgerskapets förtroende,
några lysande affärer och klagade slutligen, att han ej ens hade
råd att resa till Stockholm för att enligt K. M:s resolution af
år 1689 undergå examen inför „collegium chirurgicum". Stort
intrång i stadsbarberarens verksamhet gjordes ock af de
kringvandrande kvacksalvarne, hvilka, ehuru 1687 utvista ur staden,
likväl i hemlighet fortsatte sitt handtverk, botande isynnerhet —
såsom bonden Simon Kölhi — dem, „som voro bekajade med
fransosen".
Stundom hade ock stadsbarberarne svårigheter vid
utbekommandet af sina honorar, helst man på 1600-talet synes varit af
den åsikten, att en läkare, som ej kunde böta en sjuk, ej heller
var sin lön värd. Sålunda vägrade t. ex. 1678 stadsmusikanten
Pirsdorffs enka att utbetala arvode åt stadsbarberaren Baltzar
Mende, som så illa skött hennes son för en benskada, att
patienten snarare blifvit sämre än bättre. Då det sedan blef
process om saken, ansåg kämnärsrätten Mende vara väl betald med
Btenbeck 1707—1711. — Adam Sehütz, »om af särskilda författare också uppgifvits
hafva varit stadsfältskär i Viborg, ja — t. o. m. ..doktor" — framträder aldrig i
källorna såsom sådan, utan kallas städse endast ..fältskär" eller „fältskärsgesäll" och
synes i sistnämnda egenskap hafva stått i tjänst hos regementsfältskären Hugeröd.
Däremot var måhända Daniel Förster (1702 1703) stadsbarberare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
