Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4:12 viborgs blomstring under merkantilsystemets tid.
hafva existerat endast under den korta tiden af nio år. Den
torde nämligen vid medlet af 1650-talet upplöst sig af sig själf,
då kronan icke ansåg sig kunna bidraga till prästens underhåll
och äfven immigrationen vid den tiden började aftaga. Först i
slutet af perioden, sedan invånarne från Nyen flyktat till Viborg,
uppstod där åter en tysk församling, hvilken tilläts begagna
domkyrkan för sina gudstjänster.
Beträffande de förnämsta af dessa församlingar,
domkyrko-och klosterförsamlingarna, hade borgmästare och råd förskaffat sig
ett stort inflytande på de kyrkliga frågornas afgörande, genom
att utverka åt sig af drottning Kristina 8/u 1650 ett
privilegium, som berättigade dem att å stadens vägnar vid inträffande
prästevakans „utse tre skickliga män och föreställa dem
biskopen, som då en af dem till kyrkoherde eller kapellan förordnar".
Detta privilegium måste magistraten försvara såväl emot
borgerskapet som emot konsistorium. A ena sidan ville nämligen
borgerskapet tolka detsamma så, att invånarne själfva finge föreslå
sina själasörjare, såsom t. ex. de finska borgarne i Vallen och
de tolf tyskarna gjorde, då de 1657 lade sig ut för Claudius
Thesleff, äfvensom Siikaniemiboarna, då de 1658 gåfvo sina
röster åt Anders Heinricius. Å. andra sidan betraktade biskopen
privilegiet med oblida ögon, menande att magistraten ej ensam
borde få tillsätta domprost öfver stiftet och pastor för
socknen, något som den stundom gjort utan att ens kommunicera
med konsistorium. „Men" — utropade biskop Bång — „Viborg
måste vara Viborg och drifva fram sina desseiner om icke
genom fritt val och ärbara mäns konsilier, dock genom förslag
och käringars anhang, såsom här under tiden plägar öfvas och
fortgå" *).
Den vunna valrätten ville emellertid — såsom vi funnit af
skildringen om det Thesleffska kyrkoherdevalet — rådet ensam
utöfva och begagnade sig däraf stundom på ett sätt, som ej var
kyrkans ledande män i smaken. Att i rådet funnos
personer, hvilkas åsikter ingalunda fullt harmonierade med den rådande
kyrkliga riktningen, framgår redan däraf, att en borgmästare af
skvallret kunde betecknas såsom „kalvinsk" 2), en rådman såsom
’) Biing till K. M. !"/:1 Kis:!.
2I Hans Schmidt titulerades en giiiig HiKli af en oviin: dou kalvinske
)x>rg-miistarcii.
RAdets „jos
prcospntandi".
Doss
ogenmKk-tign utgifvande
af denna rlltt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
