Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
415
»papistisk" 1). Mot periodens slut synas borgmästare och råd
gärna hafva valt till sina själasörjare män, som ej gjort sig
kända för alltför sträng högkyrklighet, t. ex. en Nigræus, »som
för lättja och yppighet några gånger stått i konsistorium noterad",
men hvilken stadsboarne värderade »för hans vackra mål i
talande", en "Winblad, som — enligt Petri Carstenii påstående —
»brukade stor villfarelse och publice åkallade de himmelska
sera-fims hjälp, med borgmästare och råds stora nöje", en Åhman,
»som ej ville sin hållna predikan försvara", en Ahlgren, som lät
en afskedad dragon predika i Siikaniemi kyrka o. s. v. Då
biskopen Laurbecchius och domprosten Oarstenius, bägge nitiska
förfäktare af ortodoxin, försökte, med åsidosättande af
magistratens valrätt, förse församliugarne med mera renläriga präster, följde
strider emellan den världsliga och andliga makten, som ej kunde
annat än menligt inverka på troslifvet i staden. »Borgmästare
och råd kontinuerade" — heter det 1699 —- »uti sin stora ovilja
emot de personer, som ortodoxa kapellanstjänsten här vid
domkyrkan emellertid uppvaktat, viljandes endast utvälja sådana, som
tilläfventyrs med dem komma under kap. 1 § 2" 2).
Att under sådana förhållanden den stränga ortodoxi, som
på 1600-talet kännetecknade den nordiska kyrkan, ej kunde
vinna stadigt fotfäste i Viborg, var naturligt. Men de ständiga
stridigheterna, såväl emellan magistraten och de kyrkliga
myndigheterna som emellan dessa sistnämnda inbördes, verkade att
en viss oreda och oregelbundenhet blef rådande inom det
kyrkliga lifvet öfver hufvud. Ottesång och veckopredikningar
försummades, bönestunderna sköttes stundom af sådana personer, hvilka
vid slutet glömde den heliga välsignelsen, o. s. v. »Alltså har
det" — säges 1699 — »varit stor förargelse i församlingen,
hvaröfver ock borgerskapet sig beklagat" 3). Och frukterna af ett
sådant tillstånd uteblefvo icke. På 1670-talet klagar en
predikant öfver den ringa fromhet, som finnes i Viborg, och frågar
ironiskt, huru många formän kunde behöfvas för att bortföra
församlingens förråd däraf. »Nog finnes det sådana som likna stån-
’) Om rådman Hans Schmidt sade Lorens Mårtensson 1(35, att han „släktes"
I >a patern a och är icke så ren som han synes.
*) Landshöfdingsskrifvelserna: Petras Carstenius till biskopen "/, 109’J. Också
I^aurbecehius säger s. å., att församlingania vilja ofta dels af afvoghet mot
konsistorium, dels af ovetenhet, andra än de af konsistorium rekommenderade föredraga.
’) I-andshöfdingsskrifvelserna: Borgmästare och råd till K. M. 1099.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
