Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vidskepelse.
443
målare en köpsven, med hvilken han råkat i gräl på
stadskällaren, följande morgon på duell utanför Karjaporten. 1638
utmanade tunnbindaren Prebs Hans Saels, som dock svarade, att han
höll sig för god att slåss med en tunnbindare. 1660 bjöd
löjtnant Klas Preen Jakob Frese att växla kulor med honom utom
Karjaporten. 1688 duellerade Jost von Borgen med Bengt
Vallerian o. s. v. *).
Att under sådana förhållanden, då näfrätten ännu spelade
en så stor roll äfven bland de bildade, dessa vilda lekar stundom
med eller mot vederbörandes vilja kunde få ett tragiskt slut, var
naturligt. 1636 stack löjtnanten Gerd Bådh kapten Tönne
Mattsson ihjäl på öppen gata. 1674 stötte skräddaren Nils Hampu
med spjut ihjäl en skomakargesäll, som rusade på honom med
värja. Mest upprördes dock staden af det hemska mord, som
Peter Jakobsson Frese den 7 juni 1688 vid Munkekällan begiok
på sin kusin Lorens Harrius. Han slog ihjäl honom med en
„käfling", plundrade sedan liket och gömde det under mossan 2).
Sida vid sida med denna sedernas råhet gick en stor
vidskepelse och vantro. 1648 besökte borgmästaren Per Buuth
en lappsk spåman och gaf honom ett spann salt för att han
skulle visa honom, hvar han kunde återfå sina stulna penningar.
På 1660-talet besökte flera af stadens förnämiteter den ryktbara
trollkarlen Filpus Eva, som gjort sig ett namn genom att
återskaffa Gert Leuwes stulna silfverkanna och Erik Boijes
silfverskål. 1707 anlitades på samma sätt en gammal »spåkäring"
på Siikaniemi, som ock sades veta hvart- stulet gods försvunnit.
Då de upplystare i samhället voro så vidskepliga, var det
ej under om menige man var det i ännu högre grad:
vallhustrun, som påstod, att den onde tagit henne i handen och
flugit med henne öfver muren på högsta stället; soldaten, som
för att återfå sina sju karoliner i en köpmans likkista
inpraktiserade tre stickor, ombundna med rödt ullgarn, slaget i nio knutar;
tjänarinnan, som för att vinna sin matmoders gunst satte tre kol
och tre" saltkorn under hennes bolster o. s. v.
Det behöfver ej tilläggas, att de grymmaste straff väntade
dem som ertappades för „signeri", särdeles dem som öfvade
trolldom. På 1660-talet brändes en lappsk trollkarl i Villmanstrand.
’) K. p. "/„ 1635, "/, 1638, "/, 1660 och — 1688.
*| 1688 års kyrkoräkenskaper.
29
Vidskepelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
