Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
171
ofta anledning till mer eller mindre berättigad kritik särdeles
från deras sida, som lidit af dess orättvisor. Och då den
allmänna opinionen ej ännu hade att tillgå några offentliga organ,
i likhet med våra dagars tidningar, tillgrep den ett annat medel
att få fram sina anmärkningar, nämligen paskillens gisslande
satir. Dessa paskiller kastade ett bjärt ljus öfver samhällslifvets
afvigsidor och ansågos, såsom innebärande protester mot den
bestående ordningen, såsom ytterst straffvärda.
1634 klagade tullnären Daniel Persson, att Berent Pook
låtit göra en paskill och skamskrift öfver honom, däri ock några
ärliga, alldeles oskyldiga jungfrur blifvit införda, och äfven
låtit öfversatta den på tyska. 1673 utspreds, med anledning af
kjTkoherdens i Yederlaks bröllop, en „paskill på finska" öfver
honom och alla andra som voro på bröllopet. 1686 uppspikades
i staden trenne med „historisk och latinsk stil" skrifna
paskiller, „som icke allenast trenne denna stadens invånare utan ock
några af deras aflidna anhörigas ära och goda rykte touchera".
De berörde ock rådman Havemans familj och särdeles hans
dotter. Det utlofvades förmedelst trumslag icke mindre än 600
daler s. m. i belöning åt den, som kunde „upptäcka hvem som
dem författat." Men det lyckades icke, ooh den 7 juli blefvo
paskillerna offentligen på torget af skarprättaren uti en tjärtunna
förbrända. 1707 lät landshöfdingen „för att förekomma den
malice och lättfärdighet af paskiller, som här går i svang",
publicera i svenska och finska församlingarna ett strängt „edict"
mot slika skrifter.
Mest uppseende väckte dock den paskill, som Paul Moij,
Antoni Borchardts kontorist, omkring 1672 författat och i hvilken
isynnerhet det dåvarande rådet blef illa åtgånget. En borgmästare
— sannolikt Per Ruuth — var redan tämligen till åren kommen
och hade så svaga juridiska insikter att, „när han något förebragta,
hade gamla käringar väl däråt kunnat le", därjämte „hade lyckan
honom med rikedom ej mindre än med vantrefna barn begåfvat,
hvilka en stor längtan buro efter den gamles död". En annan
borgmästare — troligen Menschever — framställes såsom en stark
och robust man, men ehuru hans hufvud var stort som hufvudet
på Alexander den stores lifhäst Bucephalus, felades dock honom
förstånd, och den utslagna snön hängde honom redan kring
öronen. En tredje borgmästare — måhända Lorens
Mårtenson — som i sina välmakts dagar varit en betydande man, var nu
råkad i en hög ålder, så att hans förstånd blifvit ungt på nytt.
Paul Moijs
paskill.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
