Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
üR TIDENS SKANDALKRÖNIKA. 447
Vi finna sålunda huru den mäktige demagogen och
borgmästaren Johan Cröell sysslade med procenten, genom kronans
tullport insmugglade smörtunnor i hölass, i sin gård slaktade
främmande kalfvar o. s. v. — allt handlingar, för hvilka han — enligt
Lorens Mårtenssons påstående — förtjänt »att en säck med en
knif blifvit hängd för hans dörr". Vi se huru den allsmäktige
borgmästaren Hans Schmidt, gammal och svag, »bekajad af
podager", med darrande hand förde stadsskeppet, på hvilket som
»styrman" fungerade utländingen Harrius, som, ehuru han redan
länge vistats i staden och eljest var en habil man, aldrig kunde
förvärfva sig de för hans kall nödiga kunskaperna i riksens lag
och stadgar. Vi se huru den eljes kloke borgmästaren Henrik
von Broken genom sin mani att tala latin, hvilket han icke
kunde, råkade i evig fiendskap med sekreteraren Javelinus, som
vid en dispyt en gång gjort sig lustig öfver hans: »vis tu mi
contradisare?" och »da tu mihi meliorem verbum". Den solide
köpmannen Mårten Mums framstår för oss såsom en girigbuk,
hvilken i sitt hem hyser en „ingratus cuculus", en otacksam gök,
nämligen hans styfson, den „hale och slipprige" Jost Kölling, som
förstår att listigt lura gubben, „för att han ej skulle dö i
mammons sorger". Den storordige Detlef Hunnius, som bröstade sig
öfver sin mångsidighet — han var musiker och kompositör, rådman
och tobaksfaktor — finna vi vara illa åtgången af stadens
kvick-hufvuden, som påstodo att, om man toge bort spelkonsten,
återstode intet annat än en stor holsteinsk oxe. Den styfve och
stolte Antoni Priem, efter Hans Schmidt en af ledarne för
rådspartiet 1), framträder för våra blickar jäktande efter
inflytelserika släktförbindelser, fastän det hette att, huru han än valde
sig mågar, fick han dock inga grefvar åt sina döttrar 2).
’) Peter Timmerman synes hafva varit hans politiska motståndare oeh på
1690-talet företrädt den riktning, som tidigare representerats af Johan Cröell och
Bartold Ruuth.
") En händelse, som 1636 väckte allmänt uppseende i staden och gaf ryktet
åtskilligt att förmäla, var den då timade kalkstölden i klosterkyrkan. Såsom
för-öfvare af dådet misstänktes länge och väl en af stadens honoratiores,
riksdagsmannen och konsistoriinotarien Peter Jonæ Girs. Det’hette att han stulit kalken och
däraf låtit göra ett silfverbälte åt sitt lilla barn. Efter en långvarig process
lyckades det den falskeligen misstänkte prästen omsider att rentvå sig från beskyllningen
förmedelst särskilda vittnens utsago äfvensom en dyr cd, att därest i hans hus
funnes något annat silfverbälte än det, som till hans bröllop förfärdigats åt hans hustru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
