Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSVARSVERKETS FÖRSUMMANDE.
451
Så omotiverade slika olycksprofeters farhågor än voro,
så hade dock de, som voro benägna att se allting i svart, i viss
mån rätt, då de förutsade ett dåligt slut på fröjden. De kunde
framhålla som en obestridlig sanning, att hos det nya släktet,
som endast njutit af fredens sötma, det stränga allvar och den
järnhårda kraft, som utmärkt fäderna, icke alltid stod att finna.
Förut hade ju borgarne i Viborg lefvat nästan såsom uti en
koutinuerligen belägrad stad, med murslefven i den ena handen
och svärdet i den andra, nu föll det hvarken myndigheter eller
borgare in att taga möjligheten af ett fiendtligt anfall på allvar.
De svenska vapnen gingo från seger till seger, och riksgränsen
var långt borta från Viborg, såsom det föreföll, tillräckligt skyddad
af både natur och människoverk. Man hade ja därför intet att
frukta, och skulle det någon gång blifva fara å färde, så var det
ju tids nog att då tänka därpå. Man såg icke huru fiendens
krafter växte, medan man själf sof bort sin tid.
Denna säkerhetssömn, i hvilken både regering och folk
invaggat sig för så vidt det gällde den östra grannen, var en af
tidens svaga sidor. Regeringen ådagalade en oförlåtlig
för-blindelse, i det den — såsom förut är nämndt — helt och hållet
försummade fästningsverkens underhållande. Själfva den stora
fortifikationsherren Erik Dahlberg måste ju 1681 konstatera „att
K. M., i betraktande af att Viborg nu af andra gränsfästningar
betäckes, svårligen skall resolvera till något realt arbete
därsammastädes" ’). Och icke nog med att fästningen lämnades —
såsom landshöfdingen Koskull sade — „helt och hållet öde och
för fäfot." Dess murar och vallar, genom hvilkas remnor man
kunde åka med hästlass och på hvilkas krön svinen bökade upp
allt hvad som ej upptogs af kåltäppor, beröfvades småningom
också nästan hela sin armering. Redan kort efter
Stolbova-freden ansåg själfva Gustaf Adolf det vara förenligt med rikets
’) 1636 ansåg riksrådet emellertid, att såväl Viborg som Nyslott borde väl
försvaras „eftcr som de platser äro af importans och opponeras all förmodeliget tyskt
anslag". Då sedan artilleriöfversten .lon 1’ersson kallades upp i rådet och
tillspordes om dessa fästningar, sade han att ..Viborg anlangande, så se vallar, murar och
tyghuset illa ut." T anledning häraf synes de följande åren några reparationsarbeten
hafva verkställts, så att fältkvartermästaren von Schwengelm 1641 kunde meddela, att
kurtinan redan var färdig och att endast irregularbastionen återstod och kunde göras
småningom. (Kongl. Fortifikationens historia af Munthe I, 3 sid. 558).
[-Försvarsanstalternas flSrenm-mande.-]
{+Försvarsanstal-
ternas flSrenm-
mande.+}
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
