- Project Runeberg -  Viborgs stads historia / Första bandet /
456

(1903-1906) [MARC] Author: Johan Wilhelm Ruuth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

4:12 VIBORGS BLOMSTRING UNDER MERKANTILSYSTEMETS TID.

och lofvade därjämte att, om så skulle behöfvas, vid sidan af
borgarna våga lif och blod för H. K. M., fäderneslandet och
staden 1). De organiserade sig i tvenne kompanier „libertiner"
eller frivillige, erhöllo gevär ur det gemensamma förrådet och
deltogo sedan under den utfästa tiden i arbetet och vakten på
vallarna. För att slutligen betäcka bristen på kanoner — ty
af sådana funnos, såsom ofvan nämndes, på de vidlyftiga
fästningsverken endast fjorton mestadels små pjeser utan batterier
och bröstvärn — förmådde magistraten skeppsredarne att lämna
tio stycken sexpundiga järnkanoner, hvilka utgjorde
bestycknin-gen på deras i hamnen liggande spaniefarare 2). De forslades
i en hast upp på murarna och man anhöll af kronan att få tjugu
gamla båtsmän till hjälp åt artilleristerna. Så var man beredd
att möta fienden.

Emellertid visade sig ingen fiende och, när faran var
öfver-stånden, var det ock slut med den endräkt och offervillighet, som
för ett ögonblick besjälat hela stadsbefolkningen, så hög som låg.
Djäknarne begärde efter förloppet af de bestämda fjorton dagarna
sitt entledigande från krigstjänsten, helst ock redan något militär
hunnit anlända till staden. Mera behöfdes ej för att den gamla
striden mellan stadsmyndigheterna och klereciet åter skulle
upplåga. Djäknarne blefvo „alldeles oförmodeligen skymfade" och
hotade med straff, om de ej återtoge sina gevär och tjänte fjorton
dagar till. Då de emellertid ej hade lust att längre „hålla vakt
för borgarne", blefvo de med hugg och slag drifna till
tvångsarbete på slottsvallarna, tills de fogade sig i sitt öde och
förnyade sin förbindelse 3). I förargelsen öfver den lidna skymfen
hotade flere af „de förnämsta ingenia" att skilja sig från skolan,
medan däremot andra, — då ungdomen ändteligen den 4 juli,
efter ståtlig välplägnad å slottet, blifvit hemförlofvad och
aftac-kad, — frivilligt bytte boken mot svärdet, såsom t. ex.
gymnasisten Bartholdus Simonis, hvilken följde med på Burmeisters
tåg mot fienden och i den segerrika striden vid Rautus u/7 1666,
där han burit fanan, ljöt hjältedöden 4). Men magistraten pålade

Leinberg. Handlingar rörande finska skolväsendets historia III, sidd. 07—70.

*) F. S. A. Acta historica nf, 1656.

3) Leinberg. Handlingar rörande finska skolväsendets historia III, sidd. 67—7u.

4) Bartholdus Simonis har ock blifvit föremål för dramatisk behandling. Det
finska teaterstycket „Bartholdus Simonis. Tapaus Viipurin kanpungissa 1656" gafs
"/a 1H73 på finska teatern i Helsingfors.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:45:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/viborgs/1/0482.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free