Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4(1(5 viborgs blomstring under merkantilsystemets tid.
Förtjänsten af stadens räddning tillkom onekligen Maijdell,
som genom sina energiska åtgärder bragt fiendens planer att
stranda. Men å andra sidan Lade han och hans officerare
genom sitt stränga regemente väckt mycket missnöje på orten.
Den oenighet, som rådde emellan militären och den civila
befolkningen, synes den nye landshöfdingen Georg Lybecker slugt
hafva förstått att begagna till sin fördel. Åtnjutande Karl Xü:s
förtroende angaf han Maijdell såsom den där i farans stund
„velat fästningen förlåta", medan han själf, änskönt han haft
hvarken civile eller borgare att kommendera, »likväl betraktade
sin underdåniga skyldighet och låg hvar natt, så före som efter
generalens afresa, på vallen hos de andra herrar officerare".
Han gaf tydligt tillkänna att „där han intet varit, hade Viborg
fallit fienden i händerna" 1). Så spelade han snart ur brädet
Maijdell, som missmodig tog afsked, och utnämndes efter honom
också till högsta militärbefälhafvare på orten 2).
Den nye landshöfdingen och fältherren tog till sitt första
göra att återställa det goda förhållandet emellan militären och
borgerskapet. Han gjorde vicelandshöfdingen Brommenstedt, som
aldrig spenderade på en människa ett stop öl, mycket mindre ett
glas vin eller en måltid mat, till en del ansvarig för den
oenighet, som rådde i staden, och trodde sig bäst kunna stilla all
jalusi emellan officerarne och köpmännen genom att hålla en
god taffel, på hvilket sätt — så försäkrade han — alla snart
bragtes i den fullständigaste harmoni 3). Han höll väl de
borgare ursäktade, som varit stadda på sin lagliga
marknadsresa och med bästa vilja icke i tid hunnit hem, men
ansåg rådmännen Collingius och Schmidt, som senare
begifvit sig ur staden, så »kulpabla", att de måste afsättas, och
utnämnde i deras ställe tvenne för detta stadskaptener, Jost von
Borgen och Per Ruuth, till medlemmar i rådet4). Han synes
J) Lybecker till K. M. "/„ 1707 äfvensom Maijdells enka Helena Creutz’
klagoskrift, inlämnad */» 1715.
J) Lybeeker upphöjdes nu ock i friherrligt stånd, hvarom han anhållit på
grund däraf, att honom i några bref från kollegienia i Stockholm af förset-nde
blifvit barontiteln tillagd, hvaraf finnarne, trots alla hans försök att få dem
därifrån, börjat kalla honom baron. l)å han, som dock därtill vore alldeles oskyldig,
möjligen kunde af fiskalen åtalas därför, utbad han sig i anledning häraf att blifva
mod sagda titel honorerad.
»> Lybecker till K M. "/, 1707.
’) K. p. "-20/,, 1700.
Tiden emellan
belägringarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
