Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
492
met, som arbetade för helt andra mål, medförde rubbningar och
störingar, hvilka åter i mer än ett afseende verkade hämmande
på stadens utveckling öfver hufvud.
Betecknande för den förändring, som timat, var att Tyrgils
gamla borg, som hittills städse haft äran att vara länets
politiska och administrativa medelpunkt, nu upphörde att vara den
lokala regeringens säte. Där hade i oafbruten räcka, om ock i
olika lokaler, residerat medeltidens själfmyndiga höfdingar,
Vasatidens trotsiga ståthållare och 1600-talets lagbundna
landshöf-dingar. Under olika namn och med olika maktfullkomlighet hade
dock alla dessa styresmän haft ett gemensamt, nämligen att deras
styrelse stått i harmoni med de lagar och rättsbegrepp, som
under seklerna varit rådande bland de styrda. Borgen hade varit
liksom en symbol för den gällande rättsordningen öfver hufvud.
Den blågula flaggans försvinnande var liksom ett tecken på att
den nu för alltid måste bryta med dessa ärorika traditioner. I
sitt bistra skick, med sitt afskjutna torn och sina gapande
fönsteröppningar, föreföll den väl alltför ogästvänlig för segrarne,
som ej kände till dess minnen, icke den ordning eller de lagar,
som där förut varit rådande. De aktade så litet den gamla
veteranen, att de knappt ansågo mödan värdt att på honom slösa
ens det nödvändigaste underhåll.
Slottets höga torn restaurerades väl *) så att det nu kunde
bära den ryska flaggan och några lokaler iståndsattes för de
ryska kansliernas räkning, men för öfrigt lämnades de gamla
byggnaderna att förfalla. 1735 säger Berch, att slottet vid
bom-barderingen blifvit alldeles ruineradt och att de få stycken, som
ännu lågo i tornet, blott användes till skjutning vid vissa
solenni-teter och att af rummen inga flere reparerats än de, som behöfdes
för landskansliet och ränteriet. 1738 framhöll provinsialkansliet,
som då yrkade på att få slå sig ned i rådhuset, att det
omöjligen vidare kunde existera i slottsrummen „för deras
kontinue-rande läkande", äfvensom att „befruktas vore, att samma hus
snart skola falla alldeles neder". 1760 ändtligen säger Hulphers:
slottet, som har ett högt torn, är en gammal byggnad utan
fönster, nog förfallet; häruppå står dagligen en rysk flagga.
’) Yrjö Koskinen uppgifver, att. hela tornet under belägringen skulle rasat;
Hackman anser dock, att endast en del af Attkanten, ej hela tornet, varit utsatt för
ett ras.
Slottet,
öfvergifvet af de nya
hBfdingama.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>