Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slottet icke mera säte för länets styresmän.
493
På 1760-talet synas visserligen några mera omfattande
byggnadsarbeten hafva verkställts å slottet, men de torde ej
af-8ett annat än vissa lokalers ombyggande till tyghus och
proviantmagasin. Trots dessa reparationer kunde dock den
ålderdomssvaga borgen ej längre fylla sin bestämmelse ens såsom arsenal.
Mot slutet af perioden flyttades samtliga vapen och redskap
ned till förborgens magasiner, och det gamla slottet prisgafs
helt och hållet åt förstörelsen. Endast de yttre vallarna, som
blifvit ombyggda i 1700-talets stil, reparerades då och då, för
att de ej skulle falla i sjön.
Den betydelse, som i äldre tider tillkommit slottet såsom
landets militära och administrativa centrum, öfverflyttades nu
helt och hållet på själfva staden. Där bodde de ryska
styresmännen, där uppfördes nya vallar och utanverk, hvilka armerades
med talrika kanoner, och där hölls en stående garnison af
afsevärd styrka. Viborg var ju nu ett af de viktigaste utanverken
för S:t Petersburg och skulle såsom sådant värdigt upprätthålla
rikets militära prestige gent emot den norra grannen. Med få ord —
ifrån att nyss hafva varit en ort, som främst haft att betjäna
särskilda ekonomiska och handelspolitiska intressen i svenska riket,
var Viborg nu förvandladt till en första rangens fästning, där
stenmurarna och bajonetterna spelade främsta rollen. Allt detta
tryckte på lifvet i staden en egendomlig prägel. Alla andra
intressen fingo träda i bakgrunden för de militära ändamålen.
Att så var förhållandet framgår redan vid en blick på stadens
byggnadshistoria under denna period.
Då invånarne efter belägringens slut vågade sig fram ur
sina underjordiska gömslen, mötte dem en förödelsens syn.
Domkyrkan, helgedomen, under hvars fridfulla hvalf generationer
af deras förfäder hvilade, var en så fullkomlig ruin, att ingen
vågade ens tänka på dess återuppbyggande. Bådhuset, som i
i tiden kostat en hel människoålders arbete, stod sönderskjutet
och med toma fönsteröppningar, likt en vålnad från en förgången
tid. Och deras egna hus och hem! öfverallt stodo stenhusen
med gapande öppningar i väggarna och utan tak. Mångenstädes
hade en mur ramlat öfver gatan och be täckt den vidt och bredt
med massor af grus och tegelstenar. Trähusen hade till största
delen brunnit ned; särdeles synes Vallen ha blifvit förvandlad till
en öken af aska och förkolnade bränder. Hvad som var kvar
af den blomstrande förstaden Siikaniemi, innehades af
främlingarna, och af Pantsarlaks fanns icke ett spår.
Staden efter
erBf ringen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
