- Project Runeberg -  Viborgs stads historia / Första bandet /
532

(1903-1906) [MARC] Author: Johan Wilhelm Ruuth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

532

det nu merendels kallades Tervaniemi, för det mesta bebodt af
arbetare, afskedade soldater och annat fattigt folk, var endast
ett arbetarkvarter, där fästningens lösa befolkning hade sitt
tillhåll. Dessutom berodde det helt ooh hållet af ingeniörstyrelsen
att när som helst slopa hela kolonin. 1793 var det åter fråga
om att inbyggarne skulle afhysas och flyttas utom staden, en
åtgärd, som dock 1796 uppsköts på fem åroch sedan
ytterligare torde lämnats beroende, eftersom Tervaniemi »Kosa"
förblef bebodd hela perioden igenom, 1812 omfattande 77 bebyggda
tomter.

Genom Vallens och Siikaniemis reducering hade fästningen
så att säga uppslukat två tredjedelar af staden. Såsom vi erinra
oss räknade Vallen under svenska tiden omkring 200 gårdar,
Siikaniemi förstad omkring 275. Inalles hade således genom de
ofvan omtalade förändringarna omkring 475, eller om man
från-räknar de tomter, som blifvit kvar i Siikaniemi »Kosa", öfver
400 borgargårdar blifvit utdömda. Efter fem personer per gård,
hade således omkring 2,000 människor blifvit husvilla, de flesta
efter branden 1738. De förmögnare af dessa „afhystau sökte
sig in till gamla staden, där man för att bereda dem rum ålade
formännen och andra fattigare borgare att flytta bort och till
nykomlingarna sälja sina gårdar 2). Somliga fingo dessutom
genom tomtklyfning nya boplatser; somliga åter slogo sig ned på
andras tomter, utan att någon expropriation förekom o. s. v.
Följden af allt detta var att trängseln och bristen på utrymme dag
för dag blef allt kännbarare i staden. Isynnerhet klagade man
öfver den svårighet unga nybörjande köpmän hade att komma
sig till gård och grund. Tomternas pris steg oerhördt. En liten
obebyggd tomt betalades med 1,000 rubel.

Men det var naturligtvis ett försvinnande fåtal af de
hemlöse, som kunde få rum uti staden och det var därför en
oaf-vislig nödvändighet att åt alla de stadsboar, som genom
reduktionen förlorat sina tomter, anvisa nya boplatser utanför murarna.

’) 1801 lät dock kommendanten Saitzoff tillkännagifva husegame på Kosa
„dass sic darauf bedacht sein sollen ihre daselbst befindliche Hauser nach einen
anderen 81 el le zu transportiren’1. Dock torde som sagdt detta hot ej ledt till någon
påföljd, enär tomterna fortsättningsvis förblefvo bebyggda.

J) Endast för formansålderniannen gjordes härvid undantag, i det honom tillät"
fä behålla sin gård i staden och därstädes bo.

De nya
fürstä-ileran.

I

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:45:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/viborgs/1/0560.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free