Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
guvernörerna. isakoff.
545
Men stort bättre blef det likväl icke. Ty under större
delen af guvernementstiden ledde åter Isakoff styrelsen dels i
egenskap af chef för guvernementskansliet under guvernörsledigheten
1745—1752, dels såsom guvernör 1754—1766 x). De
nyttiga åtgärder hans företrädare Kaijserlingk vidtagit för stadens
förkofring blefvo under hans tid lämnade åsido, och en
förrysk-ningspolitik, som stod i skarp strid mot stadens allerhögst
konfirmerade privilegier ånyo inaugurerad. Vi få framdeles tillfälle
att närmare förtälja huru Isakoff omintetgjorde t. o. m. själfva
dirigerande senatens ukaser, i det han, stödjande sig endast
på krigskollegii förordningar och andra militära
myndigheters utslag, befordrade immigrationen af marketentare och ryska
lifegna till staden, hvilka han sedan ville undandraga
magistratens jurisdiktion 2). Guvernementskansliet, som var hans viljelösa
redskap, handskades lika despotiskt med magistraten, som fordom
provinsialkansliet. Då guvernementsrådet Hägg någon gång
vågade framhålla de konfirmerade privilegiernas okränkbarhet,
före-vitade Isakoff honom för hans ^sympatier för de härvarande
borgarna" och för hans „ böjelse för denna nation" 3). Det gick så
’) Guvernörer voro: Furst Georg Repnin 1744—1745; öfverste Isakoff, chef
för guvernementskansliet 1745—1752; generallöjtnant Johan Kristofer Kaijserlingk
1752—1754; generalmajor Isakoff 1754—1766; brigadier Nikolai Henrik v. Engelhardt
viceguvernör 1766—1778; generallöjtnant Eugenius Petrovitsch Kaschkin 1779;
generallöjtnant Peter Alexejevitsch Stupischin 1780—1782.
*) Under Isakoffs tid stödde sig guvernörskansliet, som äfven i rena civil- och
justitiemål ville tillvälla sig öfvervälde öfver magistraten, på Peter I:s instruktion
för Schuvaloff af "/, 1719, 5:te punkt, generalreglementet af "/, 1720, reglementet
för guvernörer och voivoder af "/» 1728 äfvensom på särskilda andra ryska lagar
och ukaser. — Enligt justitiekollegiets utslag stred detta emellertid alldeles emot
stadens konfirmerade privilegier, som tillförsäkrade magistraten oförhindrad rätt i
afseende å justitiens handhafvande. Schiivaloffs instruktion hade tillkommit förr
än privilegierna blifvit konfirmerade, och generalreglementet äfvensom
voivodförfatt-ningen angingo blott domstolarna i de ryska provinserna. För att slippa det
besvärliga justitiekollegiet ville Isakoff stimdom hänskjuta målen till den ryska
öfver-magistraten i S:t Petersburg, oaktadt staden underlagts förutnämnda för rikets tyska
provinser inrättade öfverdomstol. (J. C. 1051).
*) Också var tjänstgöringen i kansliet icke vidare hvarken angenäm eller
hedrande. En af dess tjänstemän, Pomell, skrifver 1745 att hans tjänstekamrat
Sundblad snart kommer att lämna sin post „enär ryska intriger vilja intet gå honom
ur skallen här å orten" och tillade för egen del: „jag måste således blifva ensam
träl i kansliet, till dess Gud behagar komma en gång med sin förlossning".
Emellertid stod Sundblad kvar och afgick först 1754, då en förrymd svensk matros, en
brottsling, engagerades till kanslist i hans ställe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
