Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfriga ryska verk.
553
guvernörerna residerade, då de vistades i staden, antingen i förra
ståthållarpalatset, hvilket därför också började kallas
„krigsgu-vernörshuset", eller ock i privata lokaler. Sålunda upphyrde
staden 1797 J. J. Sesemanns stenhus vid Katarinagatan för
Kamenskis räkning på tre år. 1800 hyrdes på samma sätt
Hackmanska huset vid Karjaportsgatan för furst Gortschakoff.
Af krigsguvernörerna, hvilka i likhet med de förra
ståthållarne voro företrädesvis representerande funktionärer, vistades
de första sällan i staden, om de ock där hade lokaler. Af dem
genomdref den för sin afvoghet mot allt svenskt kända Kamenski
de från Svenska Finland härstammande prästernas utvisning.
Däremot inlade en af hans efterträdare, den upplyste och
frisinnade baronen Meijendorff, som själf residerade i Viborg, icke
obetydliga förtjänster om staden, i det han lindrade
inkvarteringstungan och befriade densamma från särskilda pålagor. — Bland
civilguvernörerna, de egentliga styresmännen, må blott nämnas:
Rüdinger, „en nådig och människokär herre"; Schæltuchin, som
gjorde sig känd för sitt intresse för landets historia, så att han,
som ej förut visste om finnarne annat äu hvad han läst om
dem i Tacitus, genom domprosten Stråhlman vände sig till själfva
den finska historiens fader med anhållan om anvisning på
arbeten i finsk historia — ett intresse, som Porthan fann vara „en
i dessa tider oväntad sak"; Emine, en fåfäng och ränkfull
man, som, ledd af sitt hat mot allt finskt, sträfvade att
likställa Viborg, hvilket härtills åtnjutit rätt till fri import af salt,
med de ryska städerna, för hvilka handeln med denna vara
såsom utgörande ett kejserligt monopol var helt och hållet
förbjuden ; äfvensom de två finnarne Magnus Orræus, det förra
civiltribunalets oförskräckta president, och Johan Winter, den sista
bland civilguvernörerna.
Af ofvanstående öfverblick på den ryska styrelsen och dess
mest betydande representanter hafva vi funnit att bland dessa
senare funnits åtskilliga för landets och stadens utveckling
intresserade män: Schuvaloff, Engelhardtarne, Meijendorff — för att ej
tala om de viborgare: Orræus, Winter, Dannenberg och Jænisch,
Ivan Jakovlevitsch Bucharin (1808—1811); Johan Winter
(1811—1812).
Viceguvernörer: Magnus Orræus (1798—1799); Adam Brandt (1800—1801);
Henrik v. Dannenberg (1802—1804); baron Kasimir v.
Asch (1804—1805); Nikifor Savaritsky (1805—1800); Jvan
Bucharin (1806—1808); Joakim Jænisch (1809—1812).
Öfriga ryska
verk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
