Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
556
ryska tiden.
tion af dess privilegier. Därom voro alla ense. Tyvärr stod
härvid dock den inre tvedräkten länge hindrande i vägen. I
staden kämpade — såsom vi framdeles få se — tvenne partier
med lidelsefull häftighet mot hvarandra, och intetdera ville unna
det andra äran af stadens räddning. Medan det ena ville nöja
sig med de gamla privilegierna sådana de voro, ville det andra
hafva dem något förändrade efter tidens fordringar; medan det
ena yrkade på ett snabbt utverkande af en öfverinstans,
motarbetades det i hemlighet af det andra, som under laglösheten
hade fritt spelrum för sina intriger. Redan 1732 sade Hägg, att
privilegiernas konfirmation skulle vunnits „om blott staden varit
enig och i underdånighet med samlade krafter, „conjunctis viribus",
på ett passande sätt anhållit därom". Måhända gjorde sig dock
äfven de ryska myndigheternas inflytande gällande i motsatt
riktning. — Alltnog det kostade staden sex år och trenne
ansökningar innan den vann målet i den enkla frågan rörande
öfver-instansen och hela tjugu år och sju deputationer innan den fick
sina privilegier konfirmerade.
Först vanns — som sagdt — en gynnsam utgång i afseende
å instansfrågan. Redan 1730 hade de deputerade, handlanden
Benedikt Pülse och rådman Johan Dykänder, som sändts till
Moskva för att utverka privilegiernas konfirmation, också haft i
uppdrag att anhålla om en öfverinstans för staden. Men de
deputerades oenighet gjorde, att de intet fingo uträttadt utan
hemsändes af borgmästaren Reinecke, som sedan i sin tur fick
lof att återvända med oförrättadt ärende. 1733 uppdrog
emellertid borgerskapet ånyo åt Reinecke att förnya ansökningen *). Alla
voro med om saken, äfven Reineckes antagonister, dock under
förutsättning, „wenn nur Herr Generallieutnant de Goulon
dar-innen nicht contrair sein möchte" 2). Emellertid ansåg Reinecke
af fruktan att bli förhindrad af motpartiet rådligast att privatim
ombetro sekreteraren Sibbersen med ansökningens inlämnande i
kejserliga kabinettet. Denna åtgärd betraktades af motpartiet
såsom en egenmäktighet, och knappt hade Sibbersen inlämnat
ansökningen, innan han återkallades och afsattes 1733. Nu sände
motpartiet i sin tur rådman Joakim Naht i samma ärende till
S:t Petersburg. Också han hade ringa framgång, till dess ju-
’) J. C. 6, 13 och 30.
’) 1. c.
Ansökningarna
om Öfverinstans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
