Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8ÅGINDU8TRIN OCH SKOGARNA.
609
ringa kronoränta, vanligen bestående i hvart tolfte bräde, och
tilldelades dem vissa skogar, ifrån hvilka de egde köpa sitt virke.
För öfrigt ansågo sig sågegarena oförhindrade att såga så
mycket de ville. Där fanns endast ett hinder för den nya
handelsgrenens uppblomstring, nämligen den ryska tullen, som var vida
högre än den svenska och dref utländingarne till de svenska
hamnarna. Borgerskapet uppdrog därför först åt Joakim Naht
KL 735) och sedan åt Bans Henrik Sutthoff (1738), som bosatt sig
i S:t Petersburg, att på vederbörlig ort ansöka om nedsättning
i brädtullen, hvilken ock beviljades. Nu först tog sågindustrin
bättre fart.
Men då emellertid fara uppstod för att skogarna i länet
skulle förödas, gjorde sig redan tidigt en häftig opposition
gällande mot sågegarnas obegränsade afverkningsrätt. Skogarna
ställdes 1737 under amiralitetskollegiets uppsikt, och 1738
anlände oförmodadt en kurir från dirigerande senaten, medförande
en ukas med förfrågan, „huru många sågstockar ifrån den tid
Viborg kommit under Byssland blifvit fällda i länet".
Magistraten svarade, att, då de äldre sågegarna redan voro döda och
flera af de yngre gjort sig af med sina „ kärf stickor", kunde
någon säker statistik öfver afverkningen icke mera åstadkommas.
Dirigerande senaten lämnade emellertid genom ukas af 2I/10 1747
sågegarna fortfarande rätt till fri utförsel, med villkor dock att
träd af öfver 15 till 20 tums tjocklek och 60 till 70 fots längd
skulle reserveras för amiralitetets behof och i detta afseende för
dess räkning stämplas.
Men 1 758 tillsattes en särskild
„sågkvarnsbeskattningskom-mission", som skulle ånyo fördela skogarna emellan sågarna och
bestämma, huru många stockar en hvar af dem årligen finge
På 1750-talet nämnas ock sågar i Jura, måhända samma som ofvannämnda
Kuolemajärvi (1752; räntmästar Dykänder, rådman Lundhs änka och Jockim Joh.
Wulffert), samt i Wammelsuu (Joh. Gottfr. Jænisch) och Virojoki (från svenska
tiden; Mathias Pülse, sedan lagman Alenius m. intr.). — I Läskelä i Serdobolska
kretsen fanns en, såg, som på 1770-talet egdes af Andreas Jænisch och hans
svägerska Maria Charlotta Jænisch, född Thesleff.
Ofvanstående förteckning är uppgjord efter „Äfcia Ka«ejn.-KoHTopu 1751
— Fredrikshamnsköpmännen protesterade särskilda gånger t. ex. 1756, 1761 och
1766 mot att] skogarna i Kymmenegårds och Ny slotts provinser skulle tillslås
viborgska sågar, särdeles Nurmis, Juustila och Hanjoki. Dirigerande senaten hade
bl. a. 1744 afslagit viborgarnes anhållan om återställandet af deras förra rättigheter
i Villmanstrand.
Skogania.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
