Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MARKNADERNA. HANDELN PÅ KARELEN 623
marknaden flyttades ej till den 25 januari, utan till den 2 februari.
Februarimarknaden hölls i S:t Petersburgska förstaden och
septembermarknaden i Neitsytniemi. Dock förblefvo dessa
marknader äfven härefter betydelselösa. På dem förekom endast något
slaktboskap (sällan öfver 300 kreatur) samt några hästar och
får. „De härvarande årsmarknaderna äro ej af den art, att på
dem skulle drifvas handel med varor, enär till desamma endast
föras hästar och boskap samt något kål, rofvor och" vildt,
hvarför ej heller köpmän och andra personer från närliggande
städer hit infinna sig för handelns skull", heter det 1799. Några
år senare säger akademikern Svergin, att Viborg har två
marknader med mycket folk, men obetydlig handel.
Hvad sist och slutligen angår handeln med Savolaks och
Karelen, som nu lydde under ett annat rike, försökte man till
en början så godt sig göra lät att upprätthålla gemenskapen
med det gamla handelsområdet. De karelska bönderna medgåfvos
tullfrihet, för att de desto hellre med sina varor skulle komma
till Viborg; och under periodens tidigare skede infördes
kanhända största delen af de balkar, som exporterades från staden,
från svenska Finland. Äfven under kejsarinnan Katarinas tid
synas ej några hinder lagts för det ömsesidiga varuutbytet
emellan de olika rikenas undersåter. Men småningom, särskildt efter
1789—90 års krig, infördes en strängare gräns- och
tullbevakning, hvarigenom handeln väsentligen försvårades. 1799 heter
det, att varuutbytet emellan Viborg och svenska Finland var
knappt en tredjedel mot hvad det förut varit.
Hvad slutligen varupriserna på torget beträffar voro de
under perioden stadda i starkt stigande, och man klagade allmänt
öfver lifsmedlens dyrhet. En tunna råg, som i svenska tiden
fåtts för 80 kop., kostade redan på 1730-talet l rubel 60 kop.,
och steg ytterligare i pris under periodens lopp. öfver
hufvud såldes landtmannaprodukter billigare i S:t Petersburg än i
Viborg. I synnerhet klagade gemene man öfver att han ej fick
i första hand köpa sitt dagliga behof af bönderna. Det hette
bl. a. 1770, att den lägre befolkningen af köpmännen blef „in
totum från torghandeln och inköpet utesluten" och måste för
säd och andra varor „unerhört in der ganzen Welt" betala femtio
procent mera än om de fått fritt handla med bonden ’).
’) Magistraten hade, gynnande köpmännen, dä den medgaf handtverkarne
och de lägre borgarne rättighet att deltaga i krögeriet, i stället uppställt som villkor,
att de skulle köpa den för bryggningcn och brännvinsbränningen nötliga säden ej
direkte af bönderna, utan af köpmännen.
Handeln på
6venska
Karo-len.
Varupriser,
mått, rikt in. ni.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
