Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRÖGERIET.
631
Borgerskapet ansträngde sig därför af alla krafter att f& en
annan ordning till stånd, som på samma gång skulle tillförsäkra
den enskilda någon fördel och staden dess gamla inkomst af denna
accis underkastade näring. Man supplicerade skriftligen och
genom deputationer om den vinstgifvande förpaktningsrättens
öfverlämnande åt staden, hvartill slutligen bifall erhölls genom
dirigerande senatens ukas af 24/2 1785. Staden tilläts arrendera
krögeriet för 870 rubel om året, äfvensom lilla tullen för 834
rubel 40 J/4 kop. Men då det hände att staden under kriget
1740—1743 ej kunde anskaffa så mycket öl och brännvin, som
trupperna behöfde, emanerade lo/ 1741 en ny ukas, som betog
densamma dess nyssvunna rättighet och öfverlämnade hela
brännvinshandeln åt särskildt inrättade kronokrogar, hvilka försågos
med varor från S:t Petersburg. Nya petitioner och nya
deputationer följde, och efter krigets slut återgafs staden omsider
förpakt-ningsrätten på de förra villkoren, genom senatsukasen af 20/19 1743.
Men knappt var segern vunnen, innan det visade sig att
man i staden alls ej kunde komma öfverens om delningen af
bytet. Köpmännen ville vindicera hela den vinstgifvande
rörelsen åt sig allena. De hade ensamma betalt kostnaderna för den
dyra ansökningen, och dessutom var krögeriet en „species
ne-gotii", som vore egnad att i Dågon mån ersätta den minskning
handeln lidit sedan svenska tiden. Handtverkarne däremot påstodo,
att krögeriet alls ej finge betraktas såsom ett accidens till
såg-rörelsen och utrikeshandeln, utan främst borde förunnas det mindre
bemedlade borgerskapet. Med dem förenade sig de mindre
köpmännen och änkorna, som framhöllo att 1743 års ukas
uttryckligen förbehållit denna näring åt fattiga invånare, änkor och
värnlösa 1).
Magistraten, som gynnade köpmännen, förbjöd till en början
handtverkarne all delaktighet i krögeriet, men biföll 1747 så
tillvida deras anhållan, att de fingo bränna, brygga och kröga,
under villkor att de köpte säden af handelsmännen. Detta tyckte
handtverkarna vara att taga med ena handen hvad som gafs
med den andra och vädjade till justitiekollegiet, som ,7/ß 1748
resolverade, att de borde få åtnjuta krögeriet likasåväl som
handlandena. Men dessa negligerade denna ukas och fortforo
att ensamma begagna sig af den vunna fördelen. Flere rika
’) J. C. 332. Bönderna, som införde brännvin till salu, skulle erlägga 1 kop.
i landttull och 3 kop. i accis för kannan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
