- Project Runeberg -  Viborgs stads historia / Första bandet /
638

(1903-1906) [MARC] Author: Johan Wilhelm Ruuth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

"C 638

RYSKA TIDEN.

delvis gynnades af de maktegande, satte (»öfvervinneliga hinder
i vägen för ordnandet af handtverksnäringen i fullkomlig
öfverensstämmelse med de svenska skråordningarna.

Svårast led skomakarämbetet under de nya förhållandena.
Det bestod ännu på 1740-talet af fem mästare. Men då
soldaterna arbetade för stadsborna och de ryska köpmännen i sina
„lafkoru sålde stöflar, skor och tofflor, blef konkurrensen dem så
öfvermäktig, att de flesta sågo sig tvungna att uppgifva sitt
handtverk: en flyttade på landet, en blef krögare och en, som i
tiden varit gymnasist, blef — skolmästare 1). Hela ämbetet
upplöstes och blef ej mera skråmässigt under hela ryska tiden. —
Kopparslagarne klagade 1771 att de ryska kopparsmederna „togo
af dem deras sista bröd". „De löpa" — sade de — „från hus
till hus och förtenna allt hvad som var att förtenna". De lefva
billigare, och deras barn kosta dem intet, medan vi måste
uppfostra våra barn „fiir den Staat als niitzliche Mitglieder" 2). 1780
klagade likaså svarfvarne att ryssarne börja bedrifva det mesta
svarfvararbete, så att stadens svarfvare se sig tvungna att gripa
till bettelstafven, 1796 snickarne att hit kommit ryska bönder,
som göra dem mycket intrång, o. s. v.

Under sådana förhållanden rosade handtverkarna ingalunda
sin marknad. På 1740-talet klagade de: „de flesta af oss hafva
„bluthwenig" att förtjäna af stadsborna; så hattmakaren knappt
16 rubel, kopparsmedernas hela ämbete knappt 60 rubel,
skräddarenas hela skrå likaledes knappt 60 rubel o. s. v., och alla
öfriga ämbeten hafva icke mycket mer, ja några ännu mycket
mindre att förtjäna". Så illa var det dock icke beställdt med
dem, som de föregåfvo. Handtverkarne togo väl betaldt för sitt
arbete; en snickare räknade sig 10 à 12 rubel för en byrå med
beslag, en skräddare debiterade 3 à 4 rubel i arbetslön för en
kostym, förutom små kostnader för tråd, vax m. m., en
perukmakare begärde 4 à 6 rubel för en peruk o. s. v. Magistraten ansåg
därför med skäl, att handtverkarne öfverdrefvo sin fattigdom, och
påstod, att de nog skulle hafva sin utkomst, om de vore något
flitigare och inskränkte sina lefnadsvanor, synnerligen „sitt vin-,
punsch-, te- och kaffedrickandet Mången som kommit blott

’) J. C. 1193. Akt af år 1765.
>) J. C. 1876.

[-Yrke«niringar-n*9-]

{+Yrke«niringar-
n*9+} dåliga
afkastning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:45:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/viborgs/1/0666.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free