- Project Runeberg -  Viborgs stads historia / Första bandet /
640

(1903-1906) [MARC] Author: Johan Wilhelm Ruuth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

"C 640

RYSKA TIDEN.

så liten stad som "Viborg, „där det för det mesta fanns blott
fattiga invånare, hvilka flera år hjälpte sig fram med en enda
enkel omgång" *). Men magistraten yrkade, att hvardera skulle
antagas. En långvarig process följde, som slutade med
justitie-kollegiets salomoniska resolution, hvilken afslog den andra
mästarens antagande, men förbjöd begränsandet af antalet mästare till
fyra. 1760, då Stupischin från S:t Petersburg inkallat en
fruntimmersskräddare, enär en sådan saknades i Viborg och gamle
Nessin, som härtills arbetat äfven för damerna, ej kände till „die
veränderten Moden", var åter magistraten för, men ämbetet emot
hans antagande. Då likväl stadens fruntimmer ej nöjdes med
Nessins arbete, och en rysk kaptensfru, som emellertid
tillhanda-gått dem, ej hann med alla beställningar, antogs Stupischins
protegé, helst det ock „emellan en fruntimmers- och en
herrskräddare var en så stor skillnad som emellan natt och dag, så
att någon konkurrens dem emellan ej borde komma ifråga" 2).
1761 ville guldsmederna vägra Binborg inträde i skrået, ehuru
han utfäst sig att förfärdiga ett så konstigt mästerstycke, som
ännu aldrig blifvit här i staden gjordt. „Huru kunde", utropade
skråmästarne, „fem guldsmeder komma till rätta på denna eländiga
ort, då här ej fyra skräddare kunna subsistera, oaktadt alla
människor måste hafva kläder". Men af annan åsigt var
magistraten, som väl visste att guldsmederna i Viborg alls ej förstodo
sig „på den nya smaken" och dessutom gjorde undermåligt
arbete, i det en förfärdigat en mindre än 11-lödig kaffeservis, en
annan gjort begrafningsskedar af lika dålig valör, den tredje
fabricerat sko- och knäspännen af 6-lödigt silfver o. s. v. 3).
Bin-borg blef så medlem af guldsmedsskrået och 1781 därjämte svensk
konsul.

Att magistraten ej hade så orätt i sitt påstående, att staden
nog tålde vid flera handtverkare, blott de ordentligt skötte sig,

’) J. C. 660.

*) Bilagorna till domboken 1761.

’) J. C. 1192. „Ehum enligt förordningarna ej får arbetas ringare silfver än
13-lödigt, så finnas dock här i Viborg med härvarande guldsmeders stämpel märkta
arbeten, hvilka „nach Probe kundt" hålla blott 11 och än mindre lödigt silfver". —
Språkmästaren Melart hade en kaffeservis och en mjölkkanna af mindre än 11-lödigt
silfver, gjorda hos guldsmeden Heideman, rådman Sesemann hade begrafningsskedar
gjorda af lika dålig metall, förfärdigade hos guldsmeden Forsman, som eljes var
känd för dugligt arbete. Uti guldsmeden Kantins verkstad arbetades sko- och
knäspännen af endast 6-lödigt silfver. (Bilagorna till domboken 1761).

Handtverkaren
•stal.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:45:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/viborgs/1/0668.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free