Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
664
naderna m. m., en utgiftspost, som ock kunde stiga till sina
1,000 rubel årligen1).
Länge och väl förblef — som sagdt —
inkvarteringstungan det enda onus, som staden utgjorde till kronan. Men
st&t-hållarskapsstyrelsen, som behöfde vida större tillgångar än de
förra regeringarna, införde också nya direkta pålagor för staden,
nämligen kapitalprocenter för köpmännen, och „Kopfgelderu eller
„Poduschniegelder" för gemene man. De förra utgingo först med
1, senare med 1 ’/., procent af köpmännens vid inskrifningen i
gillena angifna kapitaler och stego till en början till 8,000 à
4,000, men slutligen, sedan både gilleskapitalen och procenterna
blifvit förhöjda, ända till 8,000 à 9,000 rubel om året. De
senare, som erlades med 1 rubel 20 kopek af hvar mansperson,
stego sällan, i anseende till de många undantagen, till mer än
700 rubel. Men också det var en kännbar beskattning för det
lägre folket, som så länge vant sig vid att betrakta
skattefriheten såsom en ersättning för omaket med inkvarteringen. Tvenne
„Beisassen", Uottinen och Kiiskinen, gjorde t. o. m. 1796 ett
uppviglingsförsök i afsikt att förmå arbetarbefolkningen å
Beck-bruket att ej betala de nya pålagorna. Men det var förgäfves;
och följande år, 1797. fick man ytterligare foga sig i att själf
träda i ledet, i det den då i länet införda rekryteringen också
utsträcktes till staden. Viborg fick i förhållande till sin
folkmängd uppställa 38 rekryter, och de som befriades skulle
erlägga s. k. rekrytpenningar, hvilka årligen inbragte kronan
omkring 300 rubel.
Sammanslå vi alla dessa summor, som i en eller annan
form uttogos för kronoändamål af staden och borgerskapet —
’) Efter kriget nedgingo dock inkvarteringskostnaderna något och stego 1812,
såsom förut nämnts, till inemot 10,(XX) rul>el. — Från inkvartering voro befriade:
magistratspersonerna och prästerskap äfvensom de tjänstemän, hvilka egde sä små
hus, att däraf intet kunde uthyras. Likaså fattigt folk, som hade så små hus, att
af dem ej 50 rubel kunde fås i hyra, om de med allt hvad därtill hörde skul]e
uthyrts. De sistnämnda voro dock vid förefallande durchmarscher förpliktade att
emottaga en. två eller tre soldater samt förse dem med värme och ljus — en
lx–stämmelse, som vid ..alldeles starka durchmarscher" ansågs gälla för alla
invånare utan undantag. „Kvarteret för en generallöjtnant borde innehålla 4, för en
generalmajor 3, för en stabsofficer 2 och för en öfverofficer 1 rum, hvart rum om
3 famn i längden och äfven så mycket i bredden inom knutarna". Voro de
inkvarterade gifta, skulle dem bestås ett rum däröfver. För soldater och underofficerare
räknades ett rum af 4 famnar i längd och bredd på 16 man. På hvart rum
Inräknades på vintermånaderna 3 (3’/,) fot, och sommarmånaderna 1 */j (2 ’/i») fot
lång ved. (Org. koin:*, handlingar).
öfrig*
kronoutlagor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
