Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GATUBELYSNING. FATTIGVÅRD.
669
Den Schtjerbatoffska polisordningen föll med
ståthållarskapet, hvarpå en vida enklare sådan, delvis baserande sig på det
förra „Vogteiamtets" organisation infördes. Ingen särskild
„Stadt-vogt" eller polismästare — ej heller några „pristaveru, hvilka
jämte honom utgjort det förra „polisamteta, tillsattes dock mera,
utan trenne polisuppsyningsmän eller kvartalsofficerare,
motsvarande de förra kvartersuppsyningsmännen, skulle med sina fyra
assistenter öfvervaka ordningens upprätthållande1). En nyhet
var 0"k att polisen, hvilken förut — med undantag af
Schtjerba-toffs extrapoliser — underhållits af kronan, nu blef stadens
ensak, kostande stadskassan inalles 1,250 rubel.
Det synes slutligen också hafva varit
ståthållarskapsstyrel-sens förtjänst, att en ordnad gatubelysning infördes i staden.
Åtminstone redan 1789 talas om „Strassenlanternen". Själfva
belysningen lämnades följande år på „podräd" eller beting för
399 rubel. Schtjerbatoff, som efter branden bodde i sitt eget
hus i Anina, genomdref att 28 lanternor 1794 uppsattes också
vid stora gatan i S:t Petersburgska förstaden. Gatlyktorna skulle
den mörka årstiden hållas tända till klockan 11 om aftonen.
Entreprenaden för gatubelysningen steg år 1800 till 500 och 1812
till 575 rubel, hvarutom för ljus och linolja i vakt- och
ordon-nanshusen erlades 415 rubel, hvilket allt direkt utbetalades ur
stadskassan 2).
Äfven fattig- och hälsovården vunno sent omsider, efter att
under större delen af perioden hafva varit alldeles förbisedda,
en ny ordning och började därefter i en eller annan form att
kräfva allt större bidrag från stadens sida. Fattigvården synes
till en början alldeles hafva råkat på förfall. Redan före
belägringen 1706 hade det gamla hospitalet, som ju därjämte varit
ett slags fattighärbärge, försvunnit från Viborg3). De mest
nödställda erhöllo såsom „kyrkfattigau hjälp ur de medel, som
insamlades med kyrkhåfven. Staden öfversvämmades dessutom af
’) Polisen stod fortfarande under kommendanternas direktion, „dock sft att de
ej inlåtit sig pft någon detalj, hvilken allenast tillkommit magistraten".
*) Gatornas stenläggning och renhållning ombesörjdes af husegarne. Men
stenläggningen af torgen bekostades med stadsmedlen, äfvensom ock sopningen af torg,
broar och gator vid alla publika byggnader.
’) Det uppbrändes då af ryssarne, och följande år flyttades hospitalshjonen
till Villmanstrand, därifrån de sedan 1711 fördes till Kangasniemi samt omsider
till S:t Michel.
Oata
belysningen.
Fattigvården.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
