Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"C 682
RYSKA TIDEN.
nu endast en sådan, klosterkyrkan, om hvilken b&da församlingarna
måste komma öfverens. Denna kyrka, som under större delen
af perioden, ända till 1799, bar namn af „domkyrka" hade
såsom vi erinra oss efter 1738 års brand företrädesvis med svenska
församlingens medel blifvit restituerad, försedd med orgelverk *)
och nya klockor samt af enskilda församlingsmedlemmar prydd
med mässingskronor och annan kostbar skrud. Dess prydliga
predikstol var en gåfva af handlanden Jurgen Naht (1740); dess
praktfulla altartafla, målad i Lübeck, en skänk af handlandena
Johan Thesleff och Kristian Adr. Lädo (1745).
Den gemensamma kyrkan gaf emellertid anledning till
ständiga strider emellan de båda församlingarna. De svenska
församlingsmedlemmarna, som räknade templets återuppbyggande och
prydande till sin förtjänst, ville på den grund tillskansa sig
bestämmanderätt i flera frågor, som berörde båda församlingarnas
gemensamma intressen. Handtverkarne och „flnnarna" åter
yrkade på företräde framför alla andra på grund af den uråldriga
häfd de hade till den gamla kyrkan. Då bl. a. magistraten,
understödd af köpmännen, för att något inskränka begrafvandet
af lik under kyrkan, där kistorna redan stodo i tre hvarf på
hvarandra och spridde en olidlig stank i templet, 1755 ville införa
en förhöjd begrafningstaxa 2j, skreko de mindre bemedlade
borgarena, att de rika ville uttränga dem ur kyrkan, som dock
tidigare egentligen tillhört dem. „Vi fattiga måste blifva
obegrafna" hette det, och besvär anfördes i justitiekollegiet, som
fann handtverkarnes klagan billig och förbjöd den nya taxans
användande men i anseende till vådorna af kyrkans
öfverfyl-lande med lik ålade magistraten och konsistorium att utom staden
bereda församlingarna en ny och bekväm begrafningsplats3). En
’) På det nya orgelverket, som var gjordt i Liibeek af orgelmästaren Vogel,
spelades första gången söndagen den 4 juli 1754.
a) Den gamla taxan för grafställena hade varierat emellan 60 och 100 kopek,
den nya höjde priset till 5 och 10 rubel.
*) J. C. 935. — Emellertid synes man ej brådskat med den nya
begrafnings-platsens utseende. Först sedan dirigerande senaten genom ukas af "/« 1772
förbjudit liks begrafvande i kyrkor, öppnades "/» 1773 den nya svensk-tyska
begrafningsplatsen i viborgska förstaden, hvilken 1798 efterträddes af den på
Sorvalin-saari. De finska stads- och landsförsamlingarna försökte en tid bortåt komma till
rätta med den gamla Kyrkholmen, men då också den slutligen blef sä öfverfylld af
grafvar, att hundar och vilddjur befarades bortsläpa liken ur de knappt med någon
Trlster emellan
församlingarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>