- Project Runeberg -  Viborgs stads historia / Första bandet /
702

(1903-1906) [MARC] Author: Johan Wilhelm Ruuth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

"C 702 RYSKA TIDEN.

tiekollegiet resolverade 1771, att Grönroth skulle skyddas i sitt
privilegium och Deutsch förbjudas att handla med böcker*). Också
bokbindaren Wallenberg utverkade sig 1793 ett dylikt förbud
mot särskilda handlande, som „sysslat med bokhandel" 2).

Boktryckeri. Något boktryckeri fanns ej på långa tider i Viborg. Väl
hade boktryckaren Christian Frenckell i Åbo 1751 hos
konsistorium anhållit att få anlägga ett sådant i staden och lofvat att, i
händelse af bifall, antaga medborgarrätt därstädes.
Justitiekol-legiet resolverade väl, att Frenckell „till allmän nytta för landet
och därvarande kyrka och skola" finge återupptaga det gamla
tryckeriet i Viborg, men af okänd anledning blef planen dock
icke realiserad. Då justitiekollegiet 1765, förrän det afskref
saken från sina diarier, frågade om det begärda tryckeriet
då-mera var af nöden, fick det ett nekande svar — ett svar, som i
sanning ej vittnade högt om det dåtida bildningsintresset på
orten3). Först under ståthållarskapstiden inkallade prokuratorn
von Brandt med guvernementsregeringens bifall boktryckaren
M. C. Iversen från Reval till Viborg — främst troligen för att
ombesörja det officiella trycket4). Han fick rättighet att mot 60
rubels hyra bebo några rum och idka sin profession i de till
hospital köpta Schtjerbatoffska husen i S:t Petersburgska
förstaden. Från hans officin utkom 1798 och 1799 en finsk
kalender och en finsk katekes, benämnd „lasten paras tavara".
Emellertid såg sig Iversen snart „i brist på föda" tvungen att
nedlägga sitt tryckeri och hade sedan sin rikliga utkomst med
att trycka maskeradbiljetter och några skrifter i S:t Petersburg.
Med afseende härpå skrifver en tecknare af det viborgska
bokvan ligen Åbo. Men då sådana böcker blefvo för dyra, drog konsistorium försorg
om tryckandet af nya upplagor dels i Åbo dels i Reval ja t. o. m. i Kiel och Halle.
Detta syntes så mycket nödigare som kyrkobönerna och litanian i de i Sverige tryckta
böckerna voro inrättade för] kongl, svenska öfverheten, i hvars ställe nu sattes det
kejserliga huset. En sålunda på viborgskt förlag tryckt psalmbok såldes för 60 kop.,
medan bokbindarens kostade 80 o. s. v. Skolböckerna infördes för det mesta
genom lärarnes förmedling" från Riga, S:t Petersburg eller Mitau.

’) J. C. 1744.

*) Den sista bokbindaren-bokhandlaren under perioden var Suppius.

’) J. C. 559.

*) Iversen kallar sig i en af de å hans officin tryckta böckerna
„guvernements-boktryekare" med erhållna privilegier af Hans Kejs. M:t. Men uti den officiella
relation, som 1812 om tryckeriet lämnades åt organisationskommissionen, heter det
emellertid, att det „ej hade några andra fri- och rättigheter, än dem dåvarande
gu-vernenientsrcgcring detsamma tillät och beviljade". „Det var således hvarken på
högöfvcrhetlig tillåtelse anställdt eller blef på dylik befallning upphäfvet’’.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:45:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/viborgs/1/0730.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free