Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet: Återföreningens tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELDSVÃDORNA 1817 OCH 1834. 741
ten 1). Alla de dár belägna fem gârdarna, statsrâdet Gröns arf
vingars - nuvarande Föreningsbankens hörnhus - landshöfdinge
residensets - nuvarande Thesleffska - löjtnanten Joh. Filip Jœ
nisch’ ~- nuvarande Hovingska - äfvensom enkefrn Langells och
baron d’Azurs - pâ hvilka tomter nu Nordiska aktiebankens hns
är beläget - voro innan kvällens inbrott förvandlade till rykande
ruiner. Endast med moda hade man lyckats rädda det midt emot
Jœnischska gârden belägna Backmanska huset, hvarigenom faran för
den öfriga delen af staden afvändes. Däremot hade vinden
drifvit gnistorna öfver vallen till de pâ en kvart värsts afständ
belägna slaktarbodarna vid inre stranden, hvilka ock nedbrunno.
Ja – ifrän slaktarbodarna kastades elden till och med öfver
Salakkalahti till S:t Petersburgska förstaden, där tvenne bodar,
trots ett afstând af 300 famnar, antändes. Stadens sex sprutor
voro i verksamhet, men nägra befunnos odugliga, i det att de
ej buro högre än till fönstren i öfra väningen af statsrâdet
Gröns hus. Man klagade ock öfver oordningen vid släcknings
arbetet, som försiggiok enligt den gamla ryska brandordningen
af 1798. „Endast en person bar rock af kläde ansâg han sig
för privilegierad brand- och pâkmästare; hvarje rygg under vad
malskolt utsattes därigenom för oupphörliga käppslë`mgar“. Däraf
följde missnöje och villervalla. Den svenska brandordningen af
1664 - menade man - hade varit bättre. Skadan uppskattades
till omkring 120,000 rub. bko ass.
1834 pâ höstsommaren hemsöktes staden under egendomliga
omständigheter af särskilda eldsvâdor, af hvilka den, som utbröt
kl. 2 om natten mot den 16 angusti i urmakaren Aqvilanders
Ч Hofrâdet Grön bodde själf i öfra väningen af det först antända huset, och
under honom bagaren Dahlman, som vâl haft en liten bnkning tidigt om morgoncn.
men hvars eld var alldeles släckt redan kl. 8. – Äfven ett brâdtak â rädmßn Kn
valeffs, nuvarande Lagerspetzska gärden hade fattat eld, mcn ficke i tid släckt.
Samma var ‘förhällandet med den ofvanför belägna Tudermanska gârden. Angäende
orsaken till branden och den vid dess släckning rädande oordningen, för hvilken
magistraten beskylldes, verkställdesíi början af december 1817 mnnsakning, hvarvid
vicehäradshöfding Renvald af hofrätten blifvit utsedd att Юга ordet. Därvid inty
gnde flera vittnen, att polisuppsyningsmannen Löfving varit drucken samt först anländt
sent till stället och dà „varit mäktig ringa beställsamhet“. Brandseglen kunde ej.
trots ifrigt letande, finnas förr än sent pä kvällen - pä paradplanen. Baron d’Azur,
som sade sig sett eldsvâdor bäde i S:t Petersburg ovh annorstädes, hnde aldrìg varit
vittne till slik oreda. När det fanns sprutor, saknades vatten, och när vatten ändt
ligen hunnit hämtas, voro âtег sprutorna försvunna o. s. v.
Hranden 1834.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
