Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet: Återföreningens tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
844 ÃTERFÖRENINGENS TID.
ståndets förjagande. I anseende till den emellan „mástare“ och
„fuskare“ rådande animositeten fanns det nämligen lika litet
hopp om att de förra skulle öppna sin 7,socie>tet“ för de senare,
som att de senare utan vidare skulle foga sig i att uppgifva
sin frihet och träda i tjänst hos de förra. Magistratens bryderi
framgår till fullo ur de hvarandra totalt motsägande resolutioner.
hvarmed den afgjorde dessa. och andra dylika handtverkslifvet
rörande frågor. Å ena sidan hette det, att som kejs. stadsför
ordningen af ‘Z4/4I 1785, ännu och intill dess länets organisation
hunnit försíggå, var gällande i staden, bifall till bönhasarnas
förjagande ej kunde lämnas. Å den andra sidan afslogs fu
skarnas ansökan om rättighet att blifva mästare, enär de i stöd
af den förra nu upphäfda stadsordningen af 1785 endast
tillsvidare tillåtits utöfva sitt yrke i staden. Magistraten ville
synbarligen, till undvikande af alltför skarpa konflikter, i det
längsta upprätthålla status qvo, lämnande åt förhållandena att
lösa den gordiska knuten. Haruti synes den följt en nog så
klok politik. Tvistigheterna utjämnade sig småningom af sig
själfva, och i de följande årens handtverkarlängder finna vi flera
af de förra fuskarne figurera såsom mästare, andra åter såsom
mästarnes gesäller.
Sedan förhållandena sålunda småningom stadgat sig, var
det tid på. att börja med handtverkslifvets ordnande efter finskt
mönster. 1821 ålade magistraten skomakarna, hvilkas antal nu
ökats till tre, att inrätta vederbörligt ämbete i staden. Härige
nom tillkom nämda år ett nytt ämbete. Senare organiserade
också guld- och silfverarbetarna eget ämbete, så att skrånas
antal inalles steg till sju. Dessutom drog magistraten försorg
om inkallande af representanter för de professioner, som icke af
förrigt hade några idkare i staden. Så t. ex. kungjorde magi
straten 1818 i Åbo tidning att i staden behöfdes en glasmäs
tare, 1821 sökte den efter en gelbgjutare, en massingsslagare
och en vagnmakare — dock såsom det synes utan framgång, ty
handtverkare af de två förstnämnda slagen visade sig ej istaden
under hela perioden, och det räckte in på 1850-talet, innan den
kom sig till en vagnmakare. Üfver hufvud ökades yrkesidkarnas
antal ytterst långsamt. Det höll sig länge och väl vid omkring
femtio, och först på 1840-talet märkes en svag tendens till
stegring 1).
’) På 1810-talet funnos omkr. 50 mästare med ett 70-tal дыша och unge
fär lika många lärgossar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
