- Project Runeberg -  Viborgs stads historia / Andra bandet /
846

(1903-1906) [MARC] Author: Johan Wilhelm Ruuth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet: Återföreningens tid

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

346 ÃTERFÖRENINGENS тп).
Ansodda yrkes-
i|lkare.
Skrïwäsendets
npphâifvundc.
ger och chikaner för att hindra en besvärlig konkurrent att taga
brödbiten ur deras mun.
Under sâdana förhâllanden, dâ konkurrensens spöke och
det hallstämplade mästerskapets tyranni förbittrade hela handt
verksklassens tillvaro, kom det gamla ordsprâket: „Handwerk
hat goldenen Boden“ snart pâ skam. Endast undantagsvis lycka
des nâgon yrkesidkare genom outtröttlig flit och arbetsamhet
skaffa sig och sitt arbete ett välförtjänt anseende. Bland sâdana
undantag mä nämnas skräddarâldermannen Fagerlund, hvars
verkstad stundom arbetade med en arbetskraft af 40 gesäller
och lärlingar, kopparslagaren Lydecken, hvars fabrikater hade
ett mycket godt namn om sig; kringelbagerskan Lena Waitti
nen, under hvars tid de sedan gammalt vidtberömda viborgska
kringlorna blefvo ännu alllmännare kända och _ besynnerligt
nog med framgäng försvarande sig mot hvarje tilltag af bönha
seriet - vunno en större spridning än nâgonsin förut 1).
Men om ock undantagen voro fâ, stodo ej heller skrâvä-
sendets exklusiva traditioner mera i harmoni med tidsandan, som,
mìistarnas klagorop till trots, ju längre det led allt mera afgjordt
tog parti för det fria arbetet. Omsider öfverändakastades hela
det förâldrade systemet genom de nya näringsförordningarna af
1859 och 1868.
Vid tiden för skrâväsendets upphäfvande var antalet „arbe
tande“ handtverkare i Viborg omkring 80 med 105 gesäller och
217 lärlingar. Samtliga handtverkeriers sammanlagda tillverk~
ningsvärde beräknades dâ stiga till nâgot öfver 90,000 rubel
s., eller nâgot mera än 1,1100 rubel per mästare 2).
Men sâvida denna revolution i handtverkslifvet afsâg yrkes
näringarnas förbättring, var dermed föga vunnet. Allt gick i
sina forna gängor, utom att det ej vidare fanns âldermän, skrân
‘) Om henne skrifver en krönikör 1864: »Ehurn denna vara, d. v. s. kring
lorna, förfärdigas pâ ganska mänga ställen, süges dat dock finnas en enda redan gan
skn älderstigen kvinna, som innehafver det enda äkta originalreccptet och icke tyckr~s
vЩs. е|1ег kunna anförtro det cns ät sins. anhöriga; kanske ligger hela konsten i en
tour de main; ty huru mänga kvinnor än uppträdt i konkurrensen, haringen ännu
lyckats tillverka läckerheten i sädan fullkomlighct som hon».
’) 1858 heter det att i Viborg funnos 83 mästare, med tillsammans 328 ar
betare. Hela tillverkningsvärdet uppgnfs dä till 112,208 rub. 51 kop. silfver. Мел
dá i förteckningen bland handtverkerivrna äfven medräknas Alfthanska ölbryggeriet
med ett tillverkningsvärde af 21,000 rubel, blir med fräпsemide af dennn fabrik to
talsumman den ofvanstůende.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:46:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/viborgs/2/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free