- Project Runeberg -  Viborgs stads historia / Andra bandet /
860

(1903-1906) [MARC] Author: Johan Wilhelm Ruuth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet: Återföreningens tid

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

860 ÃTERFÖRENINGENS TID.
Frìvilliga
brandkßren.
Polisen.
hvar sitt kvartal med еgnа, brandredskap och hästar. I hvart
kvartal funnos tvenne af invänarne valda brandmästare, som
stodo under brandrâdmannens närmaste inseende 1). Sâ kom
olycksâret 1834, som gaf anledning till väsentliga förändringar
pâ brandväsendets omrâde. En ny brandordning fastställdes
21/, 1840, enligt hvilken brandvârden skulle handhafvas af en
brandkommission, som utgjordes ai politieborgmästaren säsom
ordförande, en viceordförande och fem ledamöter, hvilka genom
val af stadens brandvaktsafgift betalande invänare tillsattes pâ tre
ârs tid. I stället för de förut kvartalsvis pâ kort tid valda och
utan lön fungerande brandmästarna – som dock enligt den nya
brandordningen voro endast tre - tillsattes, i enlighet med
reskriptet af 17/1o 1848, en enda beständig brandmästare med
fast lön â stat. Stadens íörsvarskarlar, handtverkare och lärlin
gar âlades att biträda vid eldsläckning, och af dem bildades en
brandkâr, fördelad i fyra rotar om 40 man hvarje. Sprutfiag
gornas färger voro rödt för staden, gult för St. Petersburgska
förstaden och hvitt för Viborgska förstaden 2). 1866 afskaffades
den gamla seden att brandvakterna i gathörnen skulle utropa
timslagen, hvarjämte tornvaktens lur utbyttes mot en järn
triangel.
1867 stiftades omsider en frivillig brandkâr, för hvars till
komst staden främst har att tacks. ingeniören G. Törnudd, som
blef dess första chef, äfvensom handlandena Carl Wiik och Victor
Hoving. D. Hahl bildade dess sângförening, och kârens fana,
förfärdigad af stadens unga dаmы-, blef färdig 1868. Till en
början bestâende endast af 150 man räknade den vid periodens
utgäng redan inemot 350 medlemmar 3).
Här torde det vara pâ sin plats att - förr än vi gâ vi
dare i vär öfversikt af stadens onera - omnämna, att det förut
med stadens brandväsende samt „vakt och vârd“ sâ nära sam
‘) Brandvakterna voro 16 och skorstensfäjaren hade fem biträden i sin tjänst.
’) Brandhästarnas antal ökades smäningom till 7, äfvensom sprutornas till 9.
1875 utgjordes stadens brandredskap, som förvarades i tre spruthus, belâgna ett i
f. d. fästningen, det andra i St. Petersburgska förstaden och det tredje i Viborgska
förstaden, af 9 sprutor, 22 slangar, en kärra, uti hvilken seglen, och tre kürror, uti
hvilka särskilda redskap framforslades, 16 brandsegel, af hvilka 3 med mister och
räer, 4 vattenkärror med tunnor, en vattentunna med värmningsapparat, en d:o utan
sâdan, en vefstege, 3 andra stegar, 9 brandhakor och З brandgafflar, förutom mindre
redskap och effekt/er.
‘) 1874 inrättades en brandkär ocksä i Trängsund.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:46:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/viborgs/2/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free