Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet: Återföreningens tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
902 ÃTERFÖRENINGENS тп).
Dräkten.
början af perioden allt mer förhärskande i salongerna. Den var
onekligen mycket prydlig och värdig och förlänade hemmen ett
förnämare utseende, än de nägonsin förut haft.
Ocksâ i dräkternas moder afspeglade sig tidens smak för det
stela och enformiga. Isynnerhet de „stora toaletterna“ började
blifva alltmera enfärgade. Den svarta „fracken“ var i högtidslag
obligatorisk för alla, hvilka ej voro tjänstemän och kunde gâ i
uniform. I sina länga frackar och bonjourer, som stramt till
knäpptes vid midjan och hvilkas âtsittande ärmar voro sâ
länga, att ofta nog endast fingrarna stucko fram under upp
slaget, samt stândkragar sâ höga, att de dolde hela nacken och
en del af öronen, togo sig den tidens herrar visserligen helt
styfva ut, i synnerhet som kring halsen ytterligare lades en i
ett par hvarf lindad, mycket bred och styf svart sidenduk, hvars
sirligt knutna snibbar, jämte berlockerna i urkedjan, voro sâ
godt som de enda grannläterna i hela kostymen. Ur fickorna
hängde de kulörta ostindiska râsilkesnäsdukarna, oumbärliga i
detta snusets tidehvarf. Inom det s. k. „danssällskapet“, som
ville hâlla pâ det gamla modet, kämpade ännu länge knä
byxorna och silkesstrumporna en het strid mot de länga ben
kläderna, hvilka omsider segrade äfven där, sâsom de tidigare
gjort det redan i hvardagslag. Men innan perioden gätt till ända,
hade äter moderna förändrats, och herrkostymen närmade sig allt
mer till likhet med vära dagars.
Ocksâ fruntimren gingo i kring midjan starkt tillsnörda klän
ningar, hvilkas ärmar uppe vid axeln voro uppblästa som bal
longer, men sedan afsmalnade mot nedre delen af armen. De
vida kjolarna, som ej räckte längre än till fotvristen och sak
nade släp, bredde med tiden alltmera ut sig, tills omsider
de af det andra franska kejsardömet kreerade krinolinerna kommo
i bruk. I stället för rokokotidens höga hârkoaffyr trädde nu det
slätkammade hâret, stundom med s. k. kanonlockar vid tinnin
gen, eller en frisyr „à. la demoiselle Taglioni“. Visste man ej
eljes huru denna hârklädsel sâg ut, kunde man i Cederwallers
bokhandel för en rubel köpa sig ett porträtt af den celebra dan
sösen. Det hölls där till salu - jämte Elias Lönnroths, som
kostade 40 kopek. Ute pâ promenader buro fruntimren sommar
tid stora hattar, som sköto längt framom hufvudet och sâgo ut
som ett slugs kurar. Sällan gingo de ut utan att medtaga den
s. k. „ridikylen“ - en väska, i hvilken handarbetet för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
