Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet: Återföreningens tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
904 ÃTERFÖRENINGENS TID.
fylld af damer och kavaljerer. Rideaun uppgick. Spektaklet
var ryskt, hvaraf jag ej förstod mycket, men fann dock att pje
sen var vacker och val exekverad, isynnerhet af herrarna. Man
kan knappast få se en soldats roll bättre agerad. Teatern var
ej stor, dekorationerna voro nätta; dock röjdes någon brist i det
hela. Då detta var slut, infördes en del af sällskapet i ett stort
förmak, hvarest man drack te och konverserade. Jag fann med
förundran, huru öfvermåttan mycket alla bemödade sig att öfver
träffa hvarann i otillgjorda attentioner mot främlingar. Ehuru
jag uti rang och värdighet var den allra minsta i sällskapet,
blef mig dock den största egard bevisad. Vid hemresan kl. 10
blefvo vi ganska förlägna öfver alla tillbud af ekipager som
gjordes oss äfven af manniskor, dem vi ej kände eller visste huru
vi skulle kalla dern“.
„Den 4 februari blefvo vi inviterade på. bal i afton hos assessor
Ladau. Kl. 9 reste vi dit. De stora rummen voro redan upp
fyllda. Min pappa presenterade mig för värden och han för
värdinnan, en ung fru af vackert utseende. De hafva två. små.
barn, vackra som änglar. Efter te begynte dansen med polo
naise, sedan fortsattes med variationer. Rafraichissementer af
många slag serverades på. stora silfverfat. Det tillgick präktigt
och tycktes i allt förråda en rik värd, men tillika en utsökt
artig värd, hvars muntra umgänge behagade alla. Men jag tyc
ker han njuter endast en dunkel känsla af huslig sallhet. Kl. 12
superades. Ett stort hastskobord var dukadt och därpå fanns
endast granna platåer, mycket silfver och desserter af alla
slag. Societeten var så talrik, att endast damer placerades vid
bordet. Efter supén fortsattes dansen. Kl. 4 reste jag hem
med generalskan“.
Den 7 februari var författarinnan med generalskan Steinheil
utrest till generalskan Sutthoff och berättar om sitt besök föl
jande: „Den åldriga fruns umgänge behagade mig mycket, så att
jag fick en vördnadsfull aktning för henne. Hon hade två, söner
och två. döttrar, de bäst uppfostrade barn jag i Ryssland sett.
Utan att någonsin haft guvernant eller varit i pension, egde de
många talanger, spelte väl klaver och fiol och hade sköna röster. Vi
roade oss till kl. 9 då. vi åtskildes. Sedan jag med skäl så mycket
berömt generalskan Sutthoff och hennes döttrar, vill jag äfven gifva
flera damer och barn i Viborg det loford, som de isanning för
tjäna. Genom den glada och artiga samlefnad, som familjerna
föra inom sig, få flickorna redan i yngre åren ratt städade fa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
