Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet: Återföreningens tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
926 ÃTERFÖRENINGENS тп).
Engelsmäanens
ungropp
pâ Trängsund.
pâ strandvallarna för att taga emot den fientliga fiottan. Emel
lertid hade Ogarjoff, efter det allt detta var gjordt, i slutet af âr
1854 inrapporterat, att Viborg var färdigt och att det blott âter
stod att vänta, att fienden skulle väga ett anfall.
Vid den besiktning, som fortifikationsöfversten Krenche i april
1855 verkställde, befanns därför fästningen trots ofvannämnda re
parationer vara fullkomligt förfallen och erfordra bâde stor kostnad
och mycken tid för att blifva försatt i nägot sâ när dugligt
skick. Man skred sâledes omedelbart till nya arbeten. Frän
och med april 1855 arbetades med sjudande ifver pâ de olika
fästningsverken. Alla satte sig i rörelse, ej blott militären utan
ock den civila befolkningen i Viborg. Ända till 1,000 man
gingo hvarje dag ut till olika slags arbeten, och invänarne kunde
icke päminna sig att förr hafva sett sâdant lif och sädan rörelse.
Hufvuduppmärksamheten riktades nu pâ ästadkommandet af ett
kraftigt försvar af fästningen mot ett anfall frän sjösidan. Träng
sund, som utgör det djupaste och lämpligaste inloppet, blef af
spärradt. Likasâ stängdes det norra inloppet medels fördämnin
gar af sten, försänkta kanonbätar, bommar och kedjor. Dessutom
uppfördes batterier pâ Hinkusaari och Ravansaari, â hvilken sist
nämnda holme jämväl all skog nedhöggs. Äfven Turkkisaari,
som kallades Nikolaiön, befästes. Först sedan alla dessa ar
beten blifvit fullbordade, kunde man anse, att Viborg var nägot
sâ när färdigt att taga emot flenden.
Under allt detta hade stadsborna ädagalagt mänga vackra
prof pâ fosterländskt sinnelag. Handelshusen Hackman & С:0
001h Rosenius & Sesemann erbjödo ângfartyget „Viborg“ för krigs
ändamâl och dä det emottogs endast under förhyrningsvillkor,
anslogs hyresbeloppet till förmân för under kriget sârade matro
ser. Handlanden Ferdinand Alfthan upplät sina magasiner för
militärens behof, i anledning hvaraf honom förklarades nâdigt
välbehag. Detsamma vederfors handlanden Dmitri Aleneff, som
förärat en penningesumma för sârade krigare. Viborgs stads in
vänare sammansköto ock gemensamt en summa af 3,400 rubel
till förmän för de sârade vid den trupp frivilliga skarpskyttar,
som uppsatts för försvaret af skärgärden vid Trângsund och
Björkö och till hvars anvärfvande de redan öfverlämnat 2,000
rubel s:r. Stadens arbetare biträdde vid fästningsverkens istând
sättande, sâlunda ocksâ de fullgörande sina medborgerliga plikter.
Den 1 juli 1855 kl. 1 pâ dagen skredo engelsmännen till
angrepp. Fregatten „Arrogant“ och korvetten „Magicien“ lade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
