Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte kapitlet: Den nya kommunalförvaltningens första kvartsekel 1876—1900
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sLo`r-rsx-‘RÄGAN AFGJQRD 1 mxsnânnr. 937
uppförande af nödiga upplagsmagasin för militärväsendets behof,
att för magasinerna uppläta plats â nägot vid strand beläget
disponibelt ställle af stadens egoomrâde samt att för fran1tiden
upphyra och till militärväsendets förfogande ställa en lokal, som
motsvarar det ä slottsholmen nu befintliga ordonnanshus“ 1). Stads
fullmäktige anslogo Tervaniemi udde till plats för de nya maga
sinerna och voro färdiga att uppläta det gamla râdhusets öfra vä
ning för kommendantsstyrelsens räkning, med hvilka dispositioner
vederbörande ryska myndigheter syntes vara nöjda. Slottsho1-
mens inlösen kunde omsider betraktas säsom en afgjord sak, „1
det de ryska auktoriteterna skola bifallit till alla de frân finsk
sida gjorda stipulationerna“. Med ett ord: allt tycktes vara
k1art; och man apterade redan 1 tankarna den gamla borgens
rum för stadens folkbibliotek och läsesal äfvensom för dess läne
bibliotek, blifvande etnografiska museum m. m. Men där sak
nades dock nägot, för att man skulle kunna känna sig riktigt
säker beträffande affären, nämligen det slutliga kontraktet.
Och dessvärre skulle man aldrig komma därhän, ty nu
som sâ ofta förut besannade sig den gamla satsen, att vid slika
underhandlingar lofva är ett och hâlla ett annat. Staden fick
vid denna tid en ny kommendant, och ingeniörsstyrelsen för
klarade (1885) helt frankt, att den alldeles icke ärnat afstâ frân
eganderätten utan endast frän dispositionsrätten till holmen. Slut
ligen anlände, 1886, det ödesdigra telegrammet: „ryska riksrâdet
har afslagit frâgan om inlösen af Viborgs slott“. Sâlunda hade
slottsfrâgan i tio âr hâllits öppen. Den hade genomgätt den
mest allsidiga behandling, och alla bâde ryska ooh finska myn
digheter i Finland hade ätminstone ett par gänger tillstyrkt slot
tets försäljning. Frâgan hade - säsom sagts - tidtals ansetts
sâ godt som afgjord. Men sâ hade den äter hamnat iden stora
rikspapperskorgen. Inför ögonen pâ Viborgs stads invänare
skulle slottet förfalla, ehuru bâde staten och staden velatikläda
sig stora uppoffringar för dess âtervinnande.
Och borgens förfall fortgick i sanning med raska steg. Det
fordom sâ stolta St. Olofstornet presenterade nu ett trasigt mur
krön, kantadt af unga rönnar, renfana och hallonris, kring hvilka
’) Stfmktiges prot. °/¿ 1881. – Utom slottsholmsbyggrnaderna skulle staden
ock erhälla de till förra arbets- oeh korrektionsinrättningen hörande byggnnderna i
Pantsarlaks, hvilkas värde uppskattades till 45,000 mk 0ch hvilka den redan förut
förklarat sig villig att af kronan inlösa.
Slettsfrägan
ufgjurd
i riksrůdet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
