- Project Runeberg -  Vid hemmets härd /
40

(1890) [MARC] Author: Carl Aaron Swensson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

40 VID. HEMMETS HÄRD.

Sverige och huru det var då; om genomgångna
erfarenheter här, om förhoppningar m. m. När
samtalet så hållit på en stund, plägade en god
bok tagas fram och någon del deraf förelästes.
Under sådan läsning brukade vår barnfantasi fara
löst omkring sådana saker, som mera intresserade
oss, och dröjde läsningen för länge, så att vi blefvo
trötta på att sitta stilla, önskade vi af allt hjerta,
att det måtte blifva slut på stycket eller att den,
som läste, måtte af misstag hoppa öfver några blad
i taget. Efter läsningen följde sång. Barn, som

den trädgården, i hvilken vi ofta ströfvade med
vemodigt hjerta i den stilla sommarqvällen, men
de höras i våra hjertan. Dessa toners små svall-
vågor skola ej stanna förr än invid den himmel-
ska stranden. De voro himmelska, och derför gå
de uppåt. Vi hafva sedan den tiden haft nöjet
lyssna till den yppersta musik och sång, som konst
och begåfning kunna åstadkomma, men njöto ej
af denna så mycket som af sången 1 hemmet om
söndags-eftermiddagarne.

Men bäst som sången så der höll på, brukade

Båtfärden.

fått ’"’sjungande” föräldrar, med andra ord, så-
dana som älska sång och äro begåfvade med
vacker röst och kunna sjunga mycket godt, kunna
skatta sig lyckliga. Det hade vi.

O, vi minnas dessa sånger än. Om sommar-
aftonen, när det var lugnt och solen strandat bak-
om vestern, men månen hängde klar å den östra
halfhimmelen, brukade de ofta sitta ute och sjunga,
så att sångens toner gåfvo eko i trädgårdens göm-
mor. Ekot af dessa toner höras väl ej nu från

en kär röst höras: ’Nu ska ni komma till lite”
aftonkaffe. Kom mr. J. P. J.! Varsågod! Hvem
kunde låta bli? Att dricka aftonkaffe med, der-
vid var man nu en gång så van, att man ej kunde
låta bli. Fick man det. ej, så saknades mapom
Det var då visst. Och sedan man druckitmn
hvar sin kopp kaffe, skulle det äfven drickas ’"påtår
med bit”. Sådant der var riktigt svenskt.

Men man blef svettig efter den varma kaffe-
koppen, och derföre gick man ut efteråt att spat-

SO

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:50:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vidhemhard/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free