Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SÖNDAGSEFTERMIDDAGEN. AI
sera. Då bar det vanligtvis af ut på åkrarne att
se på de böljande hvetefälten, den frodiga maj-
sen, de muntra fölungarne och de mätta, glänsande
kreaturen. Var det synd? Att man skall fråga
så, när det ej behöfves, då det är tyst, när det
borde frågas. Gud satt på sjunde dagen och
betraktade och gladde sig öfver sina verk, skulle
det då vara synd för hans barn att på söndagen
gå ut i naturen för att betrakta densamma och
njuta af svalkan och doften? Gör man det, som
mina föräldrar brukade göra: förundra sig öfver
Guds vishet och godhet och tacka honom derför,
då kan man vara förvissad om, att Gud gladde
sig mera deröfver, än öfver sådana, som sutto
inomhus och trodde det var synd att gå ut en
stund i den fria naturen på söndags-eftermidda-
gen och njuta deraf och som äfven förbjödo sina
barn samma privilegium, så att de till slut ha-
tade den ledsamma söndagen af allt hjerta. Stac-
kars barn!
"Det är för Gudi och Fadren en ren och obe-
smittad gudstjenst, att besöka fader- och moder-
lösa barn och enkor i deras bedröfvelse och be-
hålla sig obesmittad af verlden.” Den som drif-
ves af en himmelsk kärlek till sådant, den drifves
af motiv, som bereda honom många sälla glä-
djestunder: —Tceke ar det. tillfälle dertill hvarje
söndag; det vore illa om så vore; men en och
annan gång gifvas sådana tillfällen. Vi böra
akta dem dyra. Hvilken lisa i bitter sorg det är,
att ega medmenniskors sympati! De, som kunna
skratta åt sina medmenniskors nöd och felsteg,
ha ett förfärligt förhärdadt hjerta. De deremot,
som sympatisera med sina medmenniskor, äro
lika Gudasonen, som af idel kärlek böjde sig ned
från himmelen till en syndig verld. De, som er-
farit detta Gudamenniskans kärleksrika hand-
lingssätt, kunna ock i någon mån visa samma
kärlek mot sina medmenniskor. Icke andra. Och
på söndagen är det skönt att få öfva denna kär-
leksverksamhet. Det, som sker af kärlek, det
skerimedimöje. > fy densom får älska, han nju-
ter deraf.
Det var en ung qvinna, som fått erfara något
af Kristi kärlek och lefde i en lefvande gemen-
skap med honom. Vi tvifla mycket på, att en
ung qvinna och en gammal också kan vara en
älskvärd qvinna, utan att vara en kristen. Men
är hon det, brukar hon ock hafva blygsamhet,
hofsamhet, ömhet och tjenstvillighet, och det är
dessa dygder, som göra en qvinna till en god
qvinna!
Det var en söndagseftermiddag, den ofvannäm-
da unga qvinnan blef bjuden af några sina vän-
ner att med dem deltaga i en spatsertur i vagn
ut till ett vackert sommarställe, der sällskapet
hade anordnat ett trefligt möte längre fram på
aftonen. Det är lätt att tänka sig, huru fängs-
lande ett sådant tillbud är, isynnerhet för en ung
vinna, som ej alla. dagar 1 veckan. får njuta af
sådant. Inbjudningen var mera lockande derför,
att den bjudande var en, som hon var något fängs-
lad vid. Men oaktadt allt detta afböjde hon till-
budet, derför att hon lofvat besöka en fattig sjuk
enka på eftermiddagen. Hon tänkte på bibel-
versen, vi ofvan ånförde, och att det var en ren
och obesmittad gudstjenst att göra, som versen
föreskrifver; huru det, hon blef bjuden på, kunde
vara, visste hon ej, och derför svarade hon nej.
Huru det unga sällskapet i vagnen lyckades att
hafva nöjsamt för qvällen, veta vi ej; men den
unga qvinnan, som besökte den sjuka enkan,; hade
en afton så säll, att hon ej glömde den efteråt.
Hon hade med sig blommor och annat godt, som
kunde glädja den sjuka, och vid hennes bädd läste
hon, sjöng och bad till sent på qvällen. Hen-
nes hjerta var fullt af glädje, när hon senare på
qvällen gick hem. Och hennes hjerta fröjdades
ännu mera, när hon ett par dagar derefter fick
höra, att den unge mannen, som bjöd henne med
sig på söndagsaftonen, blifvit gripen af hennes
uppoffrande kärlek, så att han, som icke förut
vant en kristen, nu ville blitva det:", Den unga
qvinnans uppoffrande kärlek hade beredt andra
glädje och det syntes, som om Gud ville bereda
henne dubbel glädje igen för hennes uppoffring.
Må vi tacka Gud för hvilodagen, söka upprätt-
hålla den och "använda den på ratt satt. Då
skola ock våra söndags-eftermiddagar vara för
oss ljufva stunder, stunder, som skola påminna
oss om en evig sabbatshvila utefter stränderna af
den lefvande floden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
