Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
VID HEMMETS HÄRD.
Strax förut.
ADVENTSSÅNG.
Han kommer! Hör de glada ljuden!
Han nalkas hit med nåd och fred.
Han kommer! Helgon, breden skruden
Och sänken edra palmer ned!
Lägg, jordens konung, ned din krona!
Du hjelte, dina lagrar strö!
Upp, psaltare och harpa, tona!
Sjung herrans ära, yngling, mö!
Stå fast, du man, och honom prisa;
Stöd den, du älskar, med din arm!
För skumögd otro frälsarn visa
Och hör hans röst trots tidens larm!
Cypress och rosor, fröjd och smärta
Nu offra villigt på hans stig!
Och har du blott ett syndigt hjerta,
Han tar den gåfvan ock af dig.
I mödrar, honom barnen räcken!
Han älskar hjordens späda lam.
I gamle, trötta händer sträcken!
I hinnen snart till honom fram.
O du, som ropar hosianna
I denna stundens högtidsglans,
Vrid sen ej åt hans bleka panna
På frestarns bud en törnekrans,
I store, lysande bedrifter,
Trofeer fallen ned till jord!
I lärde, edra visa skrifter.
De få blott klarhet af hans ord!
I trogne, bringen själens smycken!
Hvem skänkte dem, om icke han?
Som blommor bryten viljor, tycken
För den som döden öfvervann!
I jubel frälsta skaror tåga;
Säll är den blick, som honom såg. —
O arma sångmö! Skall du våga
Att följa med hans segertåg?
Med nedsänkt blick På afstånd stanna,
Hans klädnad rör — och kraft du får;
Haf tröst, sjung glad ditt hosianna,
Och sök i verlden blott hans spår!
=
HERREN ÄR NÄR.
Phil, 4: 5. Se ock Ev. Joh. 3: 22—36.
Så hafva vi blott ett par veckor qvar till jul.
Och med hvarje dag, som går, borde vi med allt
ifrigare längtan sträcka oss framåt mot den stund,
då ’"Han som redan är i antågande skall vara
framme.” O’ huru lång var icke profetianstidt
Konungens tåg gick sakta genom hela Gamla
Testamentet. Men det gick på samma gång
säkert. Och i dag skymta fram 1 närheten af
Bethlehem törtrupperna, så att säga, at konun-
gens svit, och i spetsen för dem alla går den stor-
slagne, stränge men älsklige, hårdhjertade men
ömme Johannes, som med löftena bakom sig och
fullbordan framom, ropar så att det genljuder ge-
nom” hela landet: ’Bereder Herranom väg, be-
reder väg, görer väg!” O, du lycklige Johannes,
du barn af profeterna, Herrens närmaste vän, det
himmelska nytestamentliga brölloppets marskalk.
Gud välsigne dig! Herren är när, och i dag vilja
vi hos Johannes med ledning af evangeliet syssel-
sätta oss med några kristliga och allvarliga
jultankar.
Hören, mine älskade, hvilken outsäglig gåfva
det är att kunna tänka. Med denna sköna egen-
skap förbinda vi tid och evighet, bryta ned rum-
mets skrankor, fara på englavingar genom rym-
den upp till Gud och skåda Fadrens anletsdrag.
Huru tacksamma borde vi ej vara för denna Guds
gåfva, och med huru mycket deltagande skulle
vi icke tänka på den som förlorat tankeförmåga
och förstånd, för hvilka solen gått ned i moln och
natten redan blifvit årslång. Gud, gör oss tack-
samma och ödmjuka.
Johannes sjunger i dag sin svanesång, som på
samma gång är Jesu Adventssång. Med en otro-
lig ödmjukhet och sjelfbeherskning skrifver han
slutorden i sin egen offentliga historia och ned-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
