- Project Runeberg -  Vid hemmets härd /
62

(1890) [MARC] Author: Carl Aaron Swensson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sa

62 VIDETTEMMPISVRLARID,

protest mot en sådan missgerning.
anna, den andra dagen korsfäst.

En dag hosi-
Så gick det då,

hur går det nu?

Aldrig är frukten sådan, som vi hade skäl att
vänta. Huru många menniskor höra icke evan-
gelium nu, huru många nya fält äro icke upptagna
och med hvilken omsorg, helst om man gör jemfö-
relse med andra tider, skötas icke de gamla! Frukt
saknas väl icke helt och hållet, men icke är den
på långt när så rik, som vi skulle önska. Affallet
är ock stort, och med två tusen år af undergernin-
gar bakom sig, har icke ens vårt århundrade skå-

kornbröd och torra fiskar; när han sade det, stil-
lade sig stormen och vågorna, och det vardt lugnt.
Och denne underbare profet, som hade allt i sina
händer och synbarligen kunde göra hvad han
ville, hade ett så mildt och ödmjukt hjerta att när
synderskan grät vid hans fötter, när röfvaren
på korset bad om nåd, fick han genast hela
himmelen; när Petrus grät öfver sitt fall, behöfde
han icke vänta på förlåtelsen, och sjelfva Judas
erhöll

i sista minuten

en varning, som borde hafva öppnat hans hjerta
och öga.

Det var på denna tidsJesus uträckte

Prof, O. Olson.

dat, att alla tro på Herren Jesus. «Ändå trodde

de icke på honom.” Vi märka dernäst att

goda tillfällen försummas lika lätt som mindre goda.

Tänk hvilken tid Jesu tid var! Johannes hade
gått förut med sin väldiga ’’ropandes röst i ök-

nen." «<Engelen,” som Malachia lofvat, hade
kommit, Sedan kom Jesus sjelf. När han sade

det, så öppnades de blindas ögon; när han. sade
det. hörde det döfva örat; när han sade det, stan-
nade. begrafningsprocessionen och döden miste
sitt rof; när han sade det, öppnades himmelens /

fönster och tusentals åto sig mätte af några

sina händer och sade: "Kommen till mig, I alle,
som arbeten och ären betungade, jag Skall veder-
qvicka eder.” Tänk, att få höra ordet från Jesu
egen mun. "Den till mig kommer, honom ka-
star jag icke ut” — tänk, att höra Jesus säga
det sjelf, att.se hans milda öga, att höra hans

milda röst, hvilken tid och hvilka förmåner. ’Och
ändå trodde de icke på honom.” Deras döda
formväsen, deras stolta egenrättfärdighet, deras

stora minnen och förfäder voro för dem en bättre
religion än tron på Jesus af Nazareth, ty som de
Adde; "icke hade Nazareth något rykte, icke var
Galiléen den a ada fem hvilken en stor

|
i

ot vå

> ill RR Sören

na

SEBINR, LIDL RR RE

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:50:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vidhemhard/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free