- Project Runeberg -  Vid hemmets härd /
65

(1890) [MARC] Author: Carl Aaron Swensson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

EN ALLMÄN KLAGAN. i 65

allehanda sällskap som ångrar sitt inträde och
skulle önska, att han aldrig gjort det, men han
vågar ej lemna. Han fruktar sin ordens ed,
mera än sitt samvete och sin . Gud. Ofta stå
slägt och vänner i vägen för oss, när vi skola

frukta Gud.

En otrogen man,

fader, kan bringa en hel familj i förderfvet ge-
nom sina dåliga exempel, liksom fromma föräl-
drar ofta göra en hel slägt lycklig. En enda ond,
ogudaktig, sjelfsvåldig yngling kan göra mera
ondt, än tio fromma ynglingar kunna återställa.
Gud bevare oss från att stå i vägen för andras
salighet.

Än är ljuset när oss

det är en glädjande tanke till slut. Nådens dag
varar för oss. Gud har ej ofvergilvit oss. Han
tänker på oss i nåd. rån Smar blixtrar och
dundrar det fortfarande, det är en nåd, från
Golgatha höres fridshelsningen om reningen i
Lammets blod, höres i dag, höres alla dagar,
och det är en den allra största nåd. Gud har ej
öfvergifvit sitt folk. Hans hjerta brister af för-
barmande, så att han måste hjelpa. Ännu lju-
der det: Allting: är: redo, kommen. ull bröllop.
Ännu är det sant, att den, som tror på Herren
Jesus, skall varda salig. O, att vi då ville van-
dra i ljuset, medan vi ega det, att mörkret icke
måtte begripa oss.

Immanuel.

JULEN.

Nu är det högtid i alla hus

Och frid och fröjd i hvart sinne,
Nu tändas upp alla juleljus

Och alla sorger de slås i grus,
Ty julen, julen är inne.

Han går så tyst som en andedrägt
Igenom menniskovimlen,

Han går så stilla som vindens fläkt,
Ett barn i skinande stjernedrägt
En vänlig helsning från himlen.

Och hvart från hem och till hem han går
En himmelsk ljusning han sprider,

Och ögat strålar och hjertat slår,

Ty frid, Guds frid heter barnets spår

I verldens villande strider.

Till er han kommer, I späda små,
Och strax med jubel I kännen

På juleljusen, som stråla så

Ur lilla ängelens ögon blå,

Den länge väntade vännen.

Till dig han kommer, och dig, som re’n
Din lefnadsafton har inne,

Och väcker stilla med ljusens sken
Ifrån den strålande granens gren
Din barndoms skönaste minne.

Du glömmer striden på lifvets strand
Och allt hvad lifvet dig svikit,

Din sorg, din trängtan, din oros brand
I dag för ängelens späda hand

Ifrån ditt hjerta har vikit.

Du ser dig sjelf såsom barn igen,
Så ren, så god i ditt sinne,

Du ser din moder, din bäste vän,
Din faders boning, nu mins du den,
Med barnaglädjen derinne.

Och syns en saknadens tår dervid
Ur ögat tindrande falla,

Så är den tåren en hägring blid
En morgonstjerna för hjertats frid,
Ditt skönsta julljus bland alla.

Så väcker ängelen minnets röst

I dag i tusende hjertan,

Så gjuter fröjd han i barnets bröst
Och ljus och vår uti lifvets höst
Och frid åt sorgen och smärtan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:50:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vidhemhard/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free